Hur ska en perfekt förälder vara? Inte så överambitiös som dagens föräldrageneration menar Malin Alfvén och Kristina Hofsten som har döpt sin senaste bok till Tagga ner! Lagom bra föräldrar är bäst. Faktum är att vi faktiskt är ganska nedtaggade när det gäller barnen. De har inga fritidsaktiviteter ännu, vi tillbringar mycket tid med dem utan att göra speciellt mycket och om de någon gång får mackor till middag tror jag inte att de dör. Ändå är det svårt att få ihop det där med föräldrarollen tycker jag.
Tjat, hot och mutor är ett spännande kapitel. Innan jag fick barn var jag säker på att jag aldrig skulle använda mig av varken hot eller mutor. Tjat däremot insåg till och med jag skulle bli svårt att undvika. Att det ibland är inte bara rätt, utan även rätt att ta till dessa metoder för att slippa en massa jobbiga situationer tillhör ett av råden i boken.
Välj enkla vägar är ett annat skönt råd och det borde vi nog göra oftare. Hur farligt är det om ungarna får göra lite halvtokiga saker ibland? Inget farligt självklart, men att som vi ligga hos dem tills de somnar för att få en lugn och snabb nattning kanske är okej ändå. Visst borde de somna själva och visst borde vi följa dem tillbaka till sitt rum när de vaknar på nätterna, men vi väljer den enklaste vägen och utgår ifrån att de som sextonåringar ska ha hittat tillbaka till sitt eget rum.
Det är många föräldrar som kommer till tals i boken och jag gillar tonen i deras exempel från vardagen. Alfvéns och Hofstens råd är dessutom så härligt befriande från hur det ”ska” vara att det är uppfriskande att läsa. Det viktigaste är att tydligt visa att du älskar dina barn och att du vill vara med dem. Att leva jämställt en förutsättning och att ibland vara egoistisk och låta sina egna behov gå först behöver inte vara fel.
Boken avslutas med att äldre människor berättar vad de ångrar mest från tiden då barnen var små och de flesta tycker att de tillbringat för lite tid med sina ungar till förmån för jobbet. Där behöver varken jag eller maken ha dåligt samvete. Visst jobbar vi en del i perioder, men vi reser i princip aldrig i jobbet och arbetar inte till sent på kvällen. Vi arbetar visserligen sent på kvällen då ungarna sover rätt ofta, men vi har kvällarna ihop väldigt ofta. Det är jag glad för.
Det jag kan ha dåligt samvete över är att jag ibland är för stressad och låg för att riktigt orka vara på topp. När de trilskas och inte lyssnar kan jag ha lite för lite tålamod med dem. Det är därför jag blir glad av att läsa att det är bra att visa ärliga känslor och humör för sina barn. Att inte våga vara riktigt arg eller ledsen är inte bra då barnen kan tro att det är fult att visa känslor. Tack Malin Alfvén, du har räddat mig många gånger med dina kloka ord som går ut på att det alltid finns något positivt i varje situation. Det är skönt att läsa.
Vem behöver Tagga ner? De föräldrar som håller på att stressa ihjäl sig för att ge sina barn ett aktivt och rikt liv som barnen kanske själva inte skulle valt. De som ägnar mer tid åt matlagning, inredning, renovering än de vill och orkar. De som försöker leva upp till en idealbild av en snygg, smal, vältränad förälder som leker med sina barn, lagar mat från grunden, bakar en massa, har en fantastisk karriär, ett perfekt äktenskap, ett stort och perfekt renoverat och helt fulfritt hus. Ganska många antar jag?!
Jag kan lägga en till potentiell läsare till listan. Vi som är livrädda för att skaffa barn för att vi kanske inte klarar av att bli citat: ”en snygg, smal, vältränad förälder som leker med sina barn, lagar mat från grunden, bakar en massa, har en fantastisk karriär, ett perfekt äktenskap, ett stort och perfekt renoverat och helt fulfritt hus”..:)
Jag var totalt livrädd och ville väldigt länge absolut inte ha barn. Det funkar, men blir aldrig som man tänkt sig. För mig har det blivit både mycket bättre och ibland mycket värre än jag kunde tänka mig.
Den där boken ska jag DEFINITIVT läsa. Jag och maken skulle behöva den just nu egentligen. Vi känner oss en aningens misslyckade då den lilla tvååringen får sin vilja igenom jämt här hemma… nästan jämt iaf.
Malin är en klok dam! Hennes Trotsboken hjälpte när vår lille son var som värst…
Den hamnar på måste läsa listan för både mig och sambon! ”Idealbilden” har vi lämnat bakom oss för länge sedan men behöver definitivt tips för att hantera en trotsig treåring. Skulle vilja bli bättre på att återvinna känslan från de bästa dagarna då jag inte låter mig rubbas av minsta lilla gnäll.
Då kanske Trotsboken är ännu bättre. Mycket om vilken tur det är att barn har en egen vilja och hur mycket bättre det kommer gå för dem i livet…