Stadsbesök: Oslo

Jag hade svårt att bestämma mig för dagens resmål. Jag hade massa förslag, men fastnade inte för något. Kanske har det med min splittrade och stressade vardag att göra. Till slut bestämde jag mig för att göra det lätt både för mig och er. Det kan ju faktiskt tänka sig att ni också är lite stressade och trötta just nu och inte vill leta för djupt ner i läshögarna. Alltså drar vi till Oslo.

Senaste gången jag var i Oslo var för en väldans massa år sedan. Jag tror att det var 1994, men jag vet att det var annandag jul. I princip hela staden var igenbommad och det var svårt att ens hitta ett ställe att äta på. Dessutom var det vansinnigt kallt och att promenera runt stan lockade knappast.

Nu ska jag ändå få uppleva Oslos kulturliv på ett lite mer virtuellt sätt. Jag vill att du presenterar staden med hjälp av böcker, filmer, tv-serier, teaterpjäser, konstverk eller annat som har med kultur att göra. Skulle det vara omöjligt att hitta något från just Oslo får du gärna tänja på gränserna lite.

När det gäller böcker så kom jag först på en massa deckare, men fastnade sedan för Erlend Loe i allmänhet och Naiv. Super i synnerhet då den var mitt första möte med Loe och hans härligt absurda humor. Jag minns att jag läste den på en bänk i Slottsskogen, där jag satt och skrattade för mig själv och troligen fick de som gick förbi att fundera över mitt beteende. Det var sent 90-tal och jag var i det närmaste färdig med min lärarutbildning. Krisen pockade på även i mitt liv och det var därför befriande att läsa om  huvudpersonens totala sammanbrott. Det finns alltid någon som har det värre.

Om Naiv. Super utspelar sig i Oslo ska jag låta vara osagt, men Erlend Loe är i alla fall bosatt där.

Film så. Det blev genast lite svårare. Jag minns dock en film jag såg för mycket länge sedan under en filmfestival som hette Schpaaa. En fruktansvärd film om ungdomsgäng i Oslo och hur destruktivt beteende kan förstöra liv. Vi får följa de allt för unga pojkarna under några intensiva dygn då allt spårar ur. Mycket bra!

1985 släpptes Take on me, den ultimata 80-talslåten med en (på den tiden) otroligt cool video och en sångare som gick hem hos flickorna (och säkert hos pojkarna också). Under några år lyssnade jag en del på Oslo-gruppen A-ha, men nu var det ett tag sedan. Fortfarande tycker jag dock att Hunting high and low är en riktigt fin låt.