Okej, jag är sen på bollen, men det beror på att jag funderat. Ganska ovanligt för att vara mig måste jag säga. Annars brukar jag både tala och skriva först och tänka sedan.
Så vad har hänt? Jessika Gedin, programledare för Babel har i På spåret, på bästa sändningstid, erkänt att hon inte läst något av Lagerlöf.
Katastrof, eller ointressant information?
Bernur lutar åt det första och Annika Kondelius mot det andra. I Bokhoras fredagsfråga anar jag att Jessika Gedin har många försvarare. Jag håller nog mest med Johanna Ö som skriver så här:
Måste och måste – själv hade jag nog känt att det liksom… ingick i mitt jobb? Snarare så.
Kanske för att jag själv har ett jobb där det liksom ingår. En lärare i svenska som inte läst klassiker kan jag tycka är mindre okej än en programledare för ett litteraturprogram som inte har det. Däremot blir jag lite överraskad.
Samtidigt råkar det vara så att jag läst Lagerlöf, men däremot inte Eyvind Johnson, som också han är svensk nobelpristagare. Kanske borde jag diskvalificeras från mitt jobb då?
Hur många klassiker måste en kritiker ha läst för att vara trovärdig? Den frågan ställer Annika i sitt inlägg om ”gedingate” och det är i kommentarerna det händer.
Hjalmar Söderberg och Selma Lagerlöf är ett minimum menar Bernur, och helt subjektivt, då dessa två tillhör mina favoriter, är jag benägen att hålla med. Sedan skulle jag gärna slänga in Strindberg, Boye och Ferlin på min helt subjektiva favoritlista. Kanon skulle jag inte kalla det, men det är viktigt och allmänbildande att läsa klassiker. Och ibland sanslöst tråkigt, icke att förglömma.
Men mitt svar på Annikas fråga är att en kritiker måste ha läst så många klassiker att hen har koll på vad litteratur är. Vem som helst får visserligen skriva om böcker i bloggar, men mitt konservativa jag ställer andra krav på professionella kritiker.
Ibland är jag mossig. Jag erkänner det. Någonstans när jag en dröm om att de som talar om litteratur, detta livsviktiga, faktiskt vet vad de talar om. Kanske borde det då ingå en viss form av litterär utbildning eller i alla fall bildning. Nu finns det å andra sidan ingenting som säger att Jessika Gedin inte skulle vara bildad för att hon inte läst Lagerlöf. Tvärtom framstår hon som väldigt påläst och det är ju faktiskt sällan det handlar om Lagerlöf och andra döda författare i ett aktuellt litteraturprogram som Babel. Om det hade gjort det är jag tämligen säker på, för att inte säga övertygad om, att Gedin skulle vara redo.
Bättre att vara ärlig, som Gedin, än att ljuga och låtsas ha läst fler böcker än man gör och därmed riskera att använda dessa, säkert bekväma, lögner i sina texter eller program om böcker. Det oroar mig mer.
Ja, grejen är väl lite grand att vi gillar Gedin, tycker att hon är en intelligent kvinna som ger intrycket av att vara en kompetent kulturjournalist. Då blir det ju lite märkligt att hon inte läst Lagerlöf, men vi förlåter henne. Hon är ju ärlig. Men, ärligt talat. Kan vi inte bara kräva att kultureliten faktiskt också läser och kan vårt kulturarv? Det är otroligt nervöst i den svenska kanon-debatten. Ingen vill säga VILKA verk som verkligen är de bästa. Det kan ju bli fel. Är Nordenflycht lika bra som Rydberg? Ska Lenngren in bland de femtio bästa? Men ärligt talat, det FINNS ett kulturarv. Kulturjournalister bör ta del av detta. Lite bildning, förhilvedde. Det är deras JOBB. Vad de läser och inte läser för nöjes skull, det är däremot deras ensak.
Mest är det väldigt märkligt och du har kanske rätt i att Gedin kommer undan med det för att vi gillar henne. Hade det varit någon annan än Lagerlöf kanske det känts mindre märkligt å andra sidan.
Jag har svarit lite här och var och precis som du förvånats över (ut)bildningsnivån på dem som ska föreställa professionella. Det var ju ett himla ståhej om att vi dåligt pålästa amatörer uttalade oss om litteratur för några år sedan. Sett i det perspektivet har jag lite svårt att hantera att en av de mest kända offentliga kulturpersonerna inte ens läst Selma.
Ja, för Selma är inte vem som helst av de svenska storheterna. Hon påverkade synen på litteratur i sin samtid på ett unikt sätt och hon inspirerar än idag författare. Hon är faktiskt oundgänglig.
Nej Lagerlöf är inte vem som helst. Tror nog att det går att hitta väldigt belästa bloggare med tanke på hur mycket vi faktiskt läser. Undrar om det är krav på poäng i litteraturvetenskap för kulturjournalister? Kan tänka mig att det räcker med att vara journalist.
Till och med jag, som numera mest läser ren ”underhållningslitteratur” har läst Selma och också en hel del andra klassiker. Och jag är bara amatör.
Lite fascinerande att det får att undvika just Lagerlöf.
Jag håller mig ifrån att ens sparka på den här bollen trots att det är en mycket spännande diskussion. Igår började en liten diskussion på min blogg om huruvida läsandet av god litteratur skapar goda människor. Den tangerar de frågorna. Jag gillar att samtalen förs!
Det är samtalen och funderingarna kring litteratur som behövs!
Jag är väl en av de få som inte tycker att Jessika Gedin har så mycket att komma med. Enligt mig misstolkar hon både författarna och deras verk många gånger.
För att jag ska ta en kritiker på allvar kräver jag att denne själv publicerat något. Att densamme själv fått kritik för sitt eller sina verk och inte bara baserar skrivandets konst på andras erfarenhet.
Så vad du säger är att det krävs att du skrivit böcker själv för att kunna vara kulturjournalist? Är det viktigare än att ha studerat litteraturvetenskap? Det håller jag inte riktigt med om. Kunskap om litteratur syns viktigare än att ha skrivit egen litteratur. Däremot finns det troligen viss erfarenhet som man inte kan få utan att själv skriva. Som du skriver handlar kritik och all form av läsning om att tolka författare och dess verk. Finns det verkligen en korrekt tolkning?
Nej, jag säger att jag kräver det för att ta en kritiker på allvar.
Kritik och tolkning är två vitt skilda saker. Hur de hör ihop med min åsikt i det här inlägget är följande: Jessikas kritik för författarna är av samma värde som en besökares glåpord från läktaren är för Zlatan.
Oavsett hur många matcher hen skådat, hur många böcker eller hur mycket teori besökaren bär med sig om fotboll.
Har du inte vart på plan, med i spelet, vem är du då att döma?
Ja, jag tror att det finns korrekta tolkningar. Vilka kräver en uns förståelse ur delad erfarenhet.
Den rätta tolkningen torde vara författarens, men som läsare tycker jag att du har rätt till en egen tolkning. Även kritiker har rätt till sin, men den bör definitivt vara mycket mer underbyggd.
Jag har ju sagt mitt i den här debatten, både på twitter och i Annikas och Bernurs bloggar (kommentarsfälten). På bokhora också för den delen. Men jag tycker att en kritiker MÅSTE ha läst klassiker, både utländska och svenska och faktiskt bör ha läst litteraturvetenskap, annars förstår jag inte hur man vågar kalla sig kritiker. Det gäller förstås inte bokbloggare, som är något helt annat. Jessika Gedin, mja, jag gillar henne men tycker det är märkligt att hon inte har läst Lagerlöf och undrar, som många andra, hur mycket mer som saknas. Visst, hennes grej är populärlitteratur men man historielöshet är vår värsta fiende. Oj, vad jag repeterar mig som en papegoja i alla kommentarsfält känner jag. 😀 kul att du också skriver om detta!
Jag håller med dig, men vet egentligen inte vilka formella krav som ställs på kulturjournalister. Som lärare tycker jag att det är viktigt att föra vidare klassiker, men det gäller att göra det på rätt sätt med bra texter så att det inte får motsatt effekt. Avskydde både Strindberg och Lagerlöf länge pga riktigt dålig svensklärare.
Det finns inga direkt formella krav, jag är ju t.ex inte utbildad journalist men däremot utbildad copywriter/skribent samt har fil.kand (snart fil.mag) i litteraturvetenskap, det brukar väl anses räcka för att få skriva om litteratur. Särskilt om man redan har gjort det tidigare och har arbetsprover, det är ju mest i början formella saker räknas. Jag skriver såväl reportage som gör intervjuer, litteraturkritik, essäer osv. Utan litteraturvetenskapen i ryggen hade jag nog inte känt mig befogad att göra det.
Vad är viktigast, journalistutbildning eller kulturutbildning?
Jag avskydde också Lagerlöf och Strindberg länge, och många andra klassiker, pga usla svenskalärare hela mitt liv. Men det släppte när jag hade gymnasiet långt bakom mig och då började jag plugga litteraturvetenskap och nu är klassiker typ det bästa jag vet, riktig lyxläsning!
Hade alldeles för subjektiva lärare som dessutom alltid hade en färdig tolkning som vi fick lära in. Visst kan det, som Max skriver, finnas en enda korrekt tolkning, men även den måste läsaren, i detta fall eleven, få vara med och upptäcka.
Jag har ju haft bra svenskalärare oftast och har nog alltid gillat klassiker (förutom Aniara då som jag tvingades läsa för tidigt). Men mig förvånar faktiskt det Jessica säger här och de svar jag fått på Bokhora ang utbildning. Med tanke på hur litteraturkritik framställdes i förhållande till amatörbloggare för några år sedan var mitt intryck att det krävdes oerhört mycket för att kalla sig litteraturkritiker. Och så visar det sig att man inte ens behöver ha studerat litt vet på avancerad nivå. Det vänder för mig upp och ner på en hel del.
Visst är det lite lustigt nästan om det inte finns krav på att man har kunskap om litteraturhitoria och litteraturteori inte minst. Man måste visserligen inte ha universitetspoäng som bevisar den kunskapen, då det inte krävs legitimation för kulturjournalister. Mitt konservativa jag vill dock gärna att det är så, medan mitt mer realistiska jag inser att kunskap kan finnas utan formell utbildning.
Fast jag tror att det krävs att man har studerat littvet på avancerad nivå. Det hade jag börjat med innan jag började skriva litteraturkritik i tidningar.