Final på Gunnebo

Jag är dålig på att turista i  min närmiljö och därför har projektet Göteborg läser om John Hall av Sophie Elkan varit extra intressant. Målet är nu att läsa de sista sidorna i boken och göra ett inlägg om den, läsa några noveller av Sophie Elkan och kanske lite mer ut Ulvros bok om henne. Annars är årets Göteborg läser officiellt avslutat och Anna sammanfattar också. Facebooksidan finns självklart kvar och målet är att köra en ny omgång i januari samtidigt som Stockholm läser drar igång igen. Kanske blir det någon kort bokcirkel under senhösten om Linda får som hon vill.

Men just idag handlade det fortfarande om John Hall, som porträtteras tillsammans med sin fru ovan och hans lilla sommarstuga Gunnebo, som först på senare tid börjat kallas slott.

1778 köpte Hall egendomen från Fässbergs socken, men det dröjde många år innan huvudbyggnaden stod klar. Mycket beroende på arkitekten Carl Wilhelm Carlberg. Meningen var att han skulle resa på inspirationsresa under 18 månader, men han var borta i fem år. Då Carlberg ansvarade för såväl sommarhusets ritningar, samt inredning och de anlagda trädgårdarna var det bara att vänta. I slutet gjordes en del snabba lösningar, men mycket av inledningen var otroligt genomtänkt. Vår duktiga guide Amanda ledde oss genom rummen, med start vid tjänstefolkets ingång i källarplan. Den användes även för familj och gäster om det regnade, men annars välkomnades gästerna till ovala vestibulen, som självklart är just oval, vilket också går igen i stolsryggarna. Just stolar vid väggarna finns i nästan varje rum. Enligt Amanda är det sparsmakade möblemanget typiskt för den nyklassiska stilen som Carlberg inredde Halls sommarvilla i. Typiskt för Gunnebo slott är också alla blinddörrar som fanns med för att få den symmetri som Carlberg hela tiden strävade efter.

På Halls tid tog det ungefär en halv dag att ta sig från centrala Göteborg till Gunnebo. Det betydde att man inte gjorde några dagsturer dit, utan fick erbjuda gästerna sängplatser. Ett av gästrummen kallas kinesen och bryter helt i stil jämfört med resten av huset. Här finns originaltapeten fortfarande kvar, den hittades vid en restaurering på 50-talet. Det var också vid denna tid som man gjorde ett försök att återställa originalfärgsättningen i slottets rum. Amanda tipsade dock om att det går att se den riktiga ursprungsfärgen på husets alla kakelugnar och att det är tydligt att väggarnas färger förändrats över tid.

Det dröjde fram till 1796 innan familjen Hall kunde inta sin första måltid i matsalen. Vid invigningen hade hela egendomen ändrats utifrån Carlbergs ritningar. John Hall d.ä. dog 1802 och egendomen togs över av hans son och hur det gick då vet vi.

Här finns en film med mer information om slottet:

Ingerun har också skrivit om dagens träff.