Småmysig deckare av Lang

13043937_O_1

Puck Ekstedt bjuds till Rutger Hammar och hans fru i stugan Lillborgen. Även Pucks fästman Einar Bure är självklart där. Allt börjar bra, de umgås och har trevligt, men snart förstörs idyllen då Puck hittar Marianne, en av gästerna, strypt i skogen. Nu kallas Christer Wijk in och pusslet kan läggas.

Jag läste aldrig Maria Lang som ung, inte Agatha Christie heller, eller Dorothy Sayers eller någon annan deckarförfattare heller. Jag läste inte deckare. Faktum är att min första deckarbekantskap var Michael Connelly och då var det redan 2000-tal. Varför berättar jag detta? För att jag troligen hade tyckt mer om Maria Lang om jag vuxit upp med hennes böcker. Nu bjuds jag på en charmig pusseldeckare, men speciellt berörd blir jag inte.

Mördaren ljuger aldrig ensam är Maria Langs debut från 1949 och på gott och ont märks det att det är en gammal bok. Det positiva är att den känns nästan lite exotisk, men ibland blir det lite väl gammaldags. Som språket till exempel, charmigt men ibland lite väl dramatiskt. Så här säger till exempel Pyttan till Puck angående Ejes känslor:

– Han är allt ruskigt kär! Och tänk, vi som alltid trott att Eje skulle sluta som en gammal ungkarl. Han är så nedrigt kritisk när det gäller flickor. Men du är också alla tiders. Jag förstår bara inte att du inte redan är förlovad…

 

Maria Lang bjuder på trevlig sommarläsning och jag kommer säkert att läsa mer av henne, kanske också se filmen, men jag är långt ifrån frälst. Trots allt föredrar jag modernare deckare.

4 reaktioner på ”Småmysig deckare av Lang”

  1. *nördharkling* Sjön Uvlången – fiktiv granne med ickefiktiva Norasjön – är välan inte skärgården? *slut på nördharkling

    Kul att läsa vad någon som inte är pusseldeckarfrälst tycker. Håller med om mysfaktorn och det roliga, lätt daterade språket (önskar dock att folk fortfarande pratade så!). Sedan gillar jag den akademiska jargongen, och tycker det är intressant hur frispråkig Lang är om man ser till tidsandan.

    1. Bra att du har koll, ändrar. Gillar tidsandan och gillar språket, men tror att jag gillat mer om jag nördat till mig i tonåren.

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen