Ghana must go är Taiye Selasi debutbok. Jag är så vansinnigt imponerad av henne. Egentligen var jag det utan att ha läst ett enda ord av henne, bara av att ha sett henne, lyssnat till henne berätta om sin bok och läsa ut den på Stockholm Literature i höstas. Hon var en uppenbarelse, så full av energi och så lätt att falla för.
Taiye Selasi läste ett stycke från sin bok, som också finns på svenska med titeln Komma och gå. Hon berättade att hon fick idén till boken då hon befann sig på ett yoga-ställe i märkaste Småland. En upplevelse som förutom detta var allt annat än fantastisk. Debutboken har hyllats och i magasinet Grantas lista över 20 begåvade författare under 40 finns hon med, trots att hon då bara precis släppt Ghana must go. Hon jämförs med Zadie Smith och Chimamanda Ngozi Adichie och spås en lysande framtid.
I Ghana must go berättar hon en familjs historia. En splittrad familj, som ska begrava fadern de inte träffat på länge. Kweku Sai, den begåvade läkaren, som lämnade dem och återvände till sitt hemland Ghana. Han som de alla saknar, trots att han inte varit en del av deras liv på mycket länge. Det är äldste sonen Olu, som blivit läkare som son far, tvillingarna Kehinde och Taiwo, de som varit ett och nu inte setts på länge och slutligen Baby Sai, Sadie, som snart fyller 20. Fyra individer som råkat få samma föräldrar, eller finns det mer än så mellan dem? Han lämnade också Fola, sitt livs kärlek, och hon levde vidare så gott det gick. Tog hand om de fyra barnen, misslyckades i mycket, men gjorde alltid sitt bästa. Mycket pratar de aldrig om, men tystnaden är långt ifrån harmonisk. Vissa saker måste sägas.
Historien börjar precis innan Kweku dör, eller långt tidigare. Selasi berättar snyggt, en pusselbit i taget, om familjemedlemmarnas öde. En efter en träder de fram ur skuggorna och häller ut sina öden framför mig. Jag översköljs och lider med dem. Därmed inte sagt att Selasi på något sätt skrivit en vräkigt känslosam historia, tvärtom är känslorna återhållsamma och språket återhållsamt. Varje ord förmedlar precis det författaren vill förmedla, ingenting är onödigt. Starka känslor kan helt klart förmedlas på ett mycket stillsamt sätt. Det var länge sedan jag greps så av människor i en bok.
Jag är som sagt galet imponerad och mycket förväntansfull på vad Selasi ska hitta på i framtiden. Språket i Ghana must go är helt otroligt bra, innehållet viktigt och sättet hon skriver är komplext utan att bli för komplicerat. Det här är helt enkelt en sjukt bra bok.
Här kan du lyssna på utdrag ur boken.
Vad kul, jag hade inte hört talas om den här boken tills jag läste om den på mitt biblioteks blogg och nu ser jag den här hos dig också. Är mitt i boken nu och tycker att den är fantastiskt bra!
Visst är den bra! Hade nog också missat den om jag inte sett Selasi på Stockholm Literature.
ok, läsalistan utökas!