Stanna kvar och ge dig av

Det är 1914 och ett krig bryter ut. En stort krig förvisso, men att det ska vara slut till jul är alla överens om. Men de har fel. Många jular kommer och går innan Första Världskriget är över. Varje kapitel i John Boyne’s Stanna kvar och ge dig har fått namn efter en sång, som är okända för mig, men troligen inte för de brittiska läsarna. Sånger heter saker som ”Oh! It’s a Lovely war” och ”Hush, Here Comes a Whizz-Bang” och manar till någon slags krampaktig glättighet mitt i eländet.

Huvudpersonen är Alfie, som är fem år då kriget bryter ut. Hans pappa tar värvning direkt och lämnar kvar Alfie och mamma själva i huset på Damley Road, där även farmor bor. Andra som bor i de tolv radhusen på gatan är faderns vän Mr Patience, som först målar dörren röd, sedan grön och vägrar ta värvning, samt familjen Janácek, som snart försvinner. Då försvinner också en av Alfies bästa vänner sedan de var småbarn, dottern Kalena, som var en och en halv månad äldre än honom. Det är ett barn som berättar och det gör att Stanna kvar och ge dig av skiljer sig mycket från andra böcker om krig som jag läst. Mitt vuxna perspektiv ger troligen en annan läsning än vad ett barns läsning gör, men jag skulle tro att det går utmärkt att läsa boken på alla sätt.

Livet under kriget blir allt svårare. Breven från pappan slutar att komma. Alfies mamma jobbar hårt och har sällan tid eller ork över åt sin son. Alfie tar sig in i familjen Janáceks övergivna hus och tar en skoputsarlåda. Med den tar han sig till tågstationen och tjänar pennies, som han lägger i sin mammas portmonnä. Det är på tågstationen som han en dag får en ledtråd till vad som kan ha hänt fadern.

Stanna kvar och ge dig av är en gripande och lättläst historia, som jag tror skulle passa utmärkt att läsa i skolan för elever i år 6-7. Den rekommenderas varmt även till barn och vuxna att läsa på fritiden.