Det här är ingen politisk blogg. Det är en bokblogg. Jag måste dock få uttrycka det jag funderat över de sista dagarna, där politik och kultur hör ihop. Det är inte sällan det händer.
Det vi läst om Ungern den senaste tiden är inte smickrande. Det borde egentligen skrivits mer redan tidigare om Ungerns politiska läge. Om Jobbik, om Victor Orbáns parti Fidesz som står för en syn på människor som skrämmer, om förföljelsen av romer och om landet som Erik Almqvist ser som ett nationalistiskt föredöme. Den senaste tiden har vi matats med bilder från flyktingar på tågstationen i Budapest, som vägras möjligheten att ta sig vidare till Tyskland, landet som lovat att strunta i Dublinförordningen och ta emot dem. De menar att Merkels inställning gör att fler tar vägen genom Ungern och så vill de inte ha det. Nu har de äntligen bussats över gränsen till Österrike och Ungern har med all önskvärd tydlighet fått visa att flyktingar inte är välkomna i landet. Men inte alla ungrare. Så är det självklart och även det har blivit tydligt. Det är inte nattsvart. Det finns de som hjälper.
I boken De hatade: Om radikalhögerns måltavlor av Magnus Linton beskrivs Ungerns politiska läge och det är skrämmande läsning. Regeringspartiet Fidesz är såväl antidemokratiskt, som antipluralistisk och de sitter i samma EU-grupp som KD och Moderaterna, något som bland annat KD:s Lars Adaktusson reagerat på.
Om några veckor är Ungern ett av temaländerna på Bokmässan i Göteborg. Ett annat tema är yttrandefrihet. Jag har funderat mycket över vilket Ungern det är som finns representerat. Jag litar på Bokmässan och är säker på att de väljer deltagare med omsorg. Däremot känns det ändå problematiskt att ett av fokusländerna är ett land som ses som EU:s svarta får. Det positiva är att ett andra tema är yttrandefrihet. I den bästa av världar betyder det att de röster som inte får lov att ljuda i Ungern just nu, kan få höras här. Att pluralismen kan få plats.
För mig har Ungern varit förknippat med Imre Kertész och starka berättelser om en svunnen tid. Vilka författare ska jag läsa för att få lära känna det nutida Ungern?
Jag förstår din oro, för jag har tänkt på det också. Jag har läst en poet som kommer och av hennes dikter att döma är hon inte regimtrogen: http://feministbiblioteket.se/recension-kiss-judit-agnes-24-dikter-2015/
Jag tror ju att mässan vill stå för det altenativa, men samtidigt vet jag inte alls hur t.ex. ambassader, konsulat och andra officiella personer deltar.