Var inte vacker. Vackra flickor går det illa för. Många blir bortrövade. I Mexico är det bäst att vara en ful flicka. En bön för de stulna av Jennifer Clement är berättelsen om Ladydi Garcia Martínez, som bor i en liten by utanför Acapulco. I byn finns bara kvinnorna kvar. Männen har för länge sedan sökt lyckan på annan plats. Pojkarna är på väg. Det finns ingen glamour så långt ögat kan nå, men faktiskt en hel del pengar. Då handlar det om knark och uppgörelser av olika slag. Något lyxliv är det aldrig tal om. Det är också knarkkartellens män som står för kidnappningarna. Flickor förs bort och om de någon gång kommer tillbaka är de skadade för livet.
Ladydi och hennes man är ensamma kvar. Pappan har lämnat dem för USA och ryktet säger att han har en ny familj där. Hans förra fru och dotter är helt utlämnade till varandra, för några pengar skickar han inte.
Det är en mörk verklighet Jennifer Clement målar upp och det är tyvärr ingenting hon diktat ihop. En bön för de stulna bygger på intervjuer hon gjort med de övergivna och kvinnorna i Mexico. Det handlar om sanna berättelser, men är en roman. En fruktansvärd och nattsvart roman om de som försöker leva ett liv i skuggan av knarkkartellerna. De som inte kan se någon ljusning, utan är fast i ett fattigt och liv där rädslan är ständigt närvarande.
Jag tyckte om En bön för de stulna, men hade önskat att den var längre. Clement väljer att berätta få detaljer och har ett distanserat sätt att berätta. Egentligen är det kanske bra. Det lätt konstaterande och neutrala tonläget gör det möjligt att läsa om det hemska utan att gå sönder. Jag skulle bara ha önskat någon form av hopp för Ladydi, men kanske är det krassa verkligheten sådan att det inte finns något hopp att skriva om. Det hjälper ingen om vi försöker hitta på ett sådant. Det hade dock varit intressant om Clement också skriver en mer dokumentär text som komplement.