Jag har läst Warsan Shires diktsamling Teaching my mother how to give birth och nu har jag också läst den svenska översättningen Lära min mor att föda. En dag som denna, när någon återigen dödat en massa oskyldiga människor fick ett citat från Shire, om den gråtande världen, sätta ord på det som inte går att förstå.
Det är en annorlunda upplevelse att läsa Shire på svenska. Det blir tydligare och lättare, men samtidigt svårare. När varje ord går att förstå är det svårare att värja sig. Svenskan har inte samma mjukhet som engelskan och sanningen blir mer brutal. Det handlar om misshandlade kvinnor, flickor som förminskas, flykt och den hemska vägen till någon slags säkerhet, där någon ändå kommer att be dig att åka hem. Ibland blir dock översättningen lite märklig och stämmer inte riktigt grammatiskt. Kanske handlar det om att Shire skrivit precis så, men det stör mig lite. Det är dock en petitess. Shires dikter är utan tvekan värda att läsas även på svenska
De frågar mig hur kom du hit? Ser du inte det på min kropp? Den libyanska öken röd med flyktingkroppar, den uppsvullna Adenviken, staden Rom utan jacka. Jag hoppas att resan betydde mer än bara avstånd för alla mina barn ligger i vattnet. Jag trodde havet var tryggare än land.
En del ur en längre dikt om flykten. Den avslutas med förändringen som flykten medfört, hur allt förändrades under lastbilen och att det nu är som att vara någon annan, trots att kroppen på de flesta sätt är densamma. Jag tänker på mina elever när jag läser, de som tagit sig en lång och farlig väg hit och säkert är ambivalenta till det. Men som det står i dikten efter ”Men Alhamdulilah allt detta är bättre än doften av en brinnande kvinna, eller en lastbil full av män som ser ut som min far, som drar ut mina tänder och naglar […]”
Att sätta ord på de dubbla känslor flykten ger är viktigt. Kombinationen av saknad och glädje, sorg och trygghet. Hur svårt det är att känna igen sig själv i en ny värld. Warsan Shire är en poet som jag hoppas och tror att vi får höra mycket av i framtiden.