Imorgon avslöjas årets vinnare av Augustpriset och i kategorin Årets svenska skönlitterära bok är Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård nominerad. Det var flera veckor sedan vi diskuterade den i bokklubben Bokbubblarna, men av någon anledning har jag inte skrivit om den förrän nu. Klart var att vi tyckte väldigt olika om den, allt från kärlek till en ganska stor skepsis uttrycktes under samtalet.
Välkommen till Amerika är en fragmentarisk bok som tar oss med till en familj där livet levs parallellt. Huvudpersonen är en flicka som slutat prata. På så sätt utövar hon makt mot sin mamma och bror, men det tycks också vara ett sätt att hantera faderns död. En pappa vi inte vet mycket om.
Skådeplatsen är familjens lägenhet. Där flickans bror isolerar sig på sitt rum och fyller flaska efter flaska med kiss för att slippa gå ut och där flickan tyst iakttar hur mamman lämnar dem för ett annat liv på scen. Det liv där hon verkar trivas bättre. Kanske är de roller hon spelar där mindre komplicerade än den hon får hemma. Helt klart får hon i alla fall mer kärlek som skådespelare.
Fadern finns där också som en skugga, ett spöke eller ett minne som gör ont. Flickan uttalade de förbjudna orden. Hon önskade bort honom. Kanske är det därför hon nu valt tystnaden, för att inte riskera att skada någon annan. Tystnaden ger henne makt, men förhindrar också den makt som orden trots allt har.
Jag tycker mycket om Linda Boström Knausgårds språk. Formuleringarna är inte sällan vackra och precisa. Jag tycker också om hålen i berättelsen, men jag har svårt för distansen. Jag vill vara där hos familjen, inte bara iaktta dem i smyg från utsidan. De förblir skuggfigurer och jag har svårt att ta dem till mig på riktigt. Just det faktum att vi på ett sätt tjuvlyssnar var något som andra i bokklubben såg som ett intressant grepp. Jag kan till viss del hålla med, men för mig skapar det väldigt mycket frustration. Det är förvisso ett gott betyg till Välkommen till Amerika, för trots att jag inte älskar den är jag fascinerad.
Om den tilldelas Augustpriset? Mycket möjligt. Faktiskt ganska troligt. Boström Knuasgård har en egen stil och det brukar premieras. Inte min favorit bland de nominerade, men inget dumt val.
duktig hyllad författare, jag gillade Helioskatastrofen, starkt närvarande.
Gillade den tillräckligt mycket för att vilja läsa Helioskatastrofen också.
(Vi tidning har lång fin intervju med henne)
Just den typen av bok som jag inte tycker om. Jag vill vara nära karaktärerna och ha tydlighet.
Jag kan tycka om mystik och hemligheter, men var lite tveksam här.
Jag är väldigt sugen på att läsa ”Välkommen till Amerike” och suget har nu accelererat.
Får läsaren veta varför boken heter ”Välkommen till Amerika”? Eller är det ett distansförhållande till Amerika så som du menar att du fick till persongalleriet? Jag har inte läst något av Knausgård än, men den berättarstil som du skriver om får mig att vilja läsa hennes alster.
Varför den heter som den gör vet jag faktiskt inte. Det vore intressant att veta dock. Missade om det framgick i boken.