Syskonen av Tessa Hadley är en stillsam relationsroman som utspelar sig under få dagar. En romantyp jag tycker väldigt mycket om. Fokuset ligger på det lilla och de komplexa karaktärerna får stort utrymme att utvecklas. Ingenting basuneras ut, trots att det finns en rad hemligheter att avslöja och det är helt klart uppfriskande med en författare som vågar lita på att less is more.
Fyra syskon ska tillbringa semestern i en sin sommarstuga. Ett hus som borde renoveras, men som ingen riktigt orkar ta tag i. Nu ska de njuta av det som kanske blir den sista sommaren och minnen av det som varit väcks självklart till liv.
Den första av de fyra syskonen som vi möter är Alice. Hon är singel, barnlös, slarvig och ganska rastlös. Med sig till sommarstugan har hon sin före dettas tonårsson, vilket kan tyckas lite märkligt, men Alice gör som hon själv känner för och bryr sig inte om vad andra tycker.
När de anländer till huset märker Alice att hon glömt nyckeln och Harriet, som redan anlänt, har lämnat sin bil och gett sig ut på promenad. Det är ganska typiskt Harriet, som föredrar ensamhet framför gemenskap och inte alls tänkt stanna så länge med sina syskon som hon gett sken av.
Fran dyker upp med sina barn Arthur och Ivy, men utan maken, som istället prioriterar en turné. Jobbet framför familjen verkar vara hans devis och Fran känner sig övergiven. Ändå kör hon på och organiserar hushållet så att allt blir som hon vill ha det. Full kontroll, vilket också betyder massor av arbete.
Och så slutligen Roland, som kommer till stugan med sin tonårsdotter Molly och en ny fru. Hon är långt ifrån den första kvinnan som han presenterat för sina syskon och de är sådär lagom sugna på att behöva vara trevlig mot någon, som kanske inte ens finns kvar nästa gång det är dags för syskonen att ses. Nu visar sig Pilar vara en fascinerande person och syskonen tar emot henne med skräckblandad förtjusning.
Det finns en massa små trådar i Syskonen av mer eller mindre vardagliga slag. Tessa Hadley har ett öga för detaljer och låter oss lära känna karaktärerna genom information om vad de gör, säger och tänker, men också vad de tycker om och inte tycker om, samt hur de ser ut. Det är sällan jag egentligen fått veta så lite, men ändå fått så mycket information som jag får om personerna som befinner sig i sommarstugan.
Jag gillar också hur de olika karaktärerna är viktiga på sitt sätt för handlingen. Ivy och Arthur, som avgudar Kasim och bekymrar sig över grannens försvunna hund. Kasim som gör allt för att imponera på Molly. Alice funderingar kring sitt liv och hur Kasim skulle kunna passa in, Harriets begynnande vänskap med Pilar, Frans besvikelse över livet och så Roland, som mest bara gör det han känner för utan att reflektera över någon eller något.
Syskonen är indelad i tre delar, där den första och sista handlar om syskonen i nutid, medan den mittersta om deras mor när de själva var små barn. Vi får följa henne på flykt till sina föräldrar och de trakter där sykonen nu befinner sig. Däremellan finns många år som vi bara anar och därför kan jag, som sällan gillar förklarande tillbakablickar, ändå tycka om den helhet som berättelserna skapar.
Det här är den första boken jag läser av Tessa Hadley och utifrån denna mycket begränsade erfarenhet kan jag ändå ana att hon skulle kunna utvecklas till en riktig favorit. Jag tycker väldigt om hennes sätt att skriva och hur hon skildrar relationer och karaktärer i samspel med miljön. Allt bildar en snygg helhet som imponerar.