Jag hade tänkt att läsa Inger Christensens genombrott Det som just kommit i svensk nyöversättning, men jag väntar fortfarande på att den ska dyka upp på biblioteket. Frågan är om jag inte ska kosta på mig att köpa den.
Istället har jag läst Alfabet som utkom 1981 och innehåller dikter fulla av alliterationer och semikolon. I ett rasande tempo, hackigt och korthugget följer vi dikternas färd fram och åter genom alfabetet. Aprikosträden, bräkenväxterna, cikadorna, duvorna, eftertanken, fiskhägern ända till nätterna. Alla sammanbinds de av det ständigt upprepade ordet finns. Översättaren Sven Christer Svan påpekar att alliterationerna ibland blir felaktiga i översättning, men har ändå gjort ett bra jobb. Kanske ska jag försöka mig på Christensen på originalspråk.
Samlingen avslutas med ett antal dikter där Christensen experimenterar mycket med radbrytningar och diktar därmed både för ögat såväl som hjärnan. Det är svårt att ta ut en dikt då de hör samman så väl och bildar en riktigt snygg helhet. Jag väljer att bjuda på några strofer ur en dikt om att skriva:
[…]
jag skriver som vinden som skriver med molnens lugna skrift en snabbt över himlen i försvinnande stråk som md svalor jag skriver som vinden som skriver i vattnet stiliserat monotont eller rullar som vågornas tunga alfabet deras skumtrådar skriver i luften som växterna skriver med själk och blad eller runt som med blomster i cirklar och tofsar med prickar och trådar[…]
Jag förstår att Christensen var Nobelpriskandidat, då hon är en riktigt läsvärd poet. Lättläst, men inte enkel. Jag vill definitivt läsa mer!
Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-12-26
Den här läste jag i vintras, och tyckte mycket mycket om. Så synd att hon aldrig hann få Nobelpriset innan hon dog, men jag hoppas att ryktet om detsamma gör att folk fortsätter läsa henne och upptäcka henne framöver i alla fall!
Åh, det var godt at du minte meg på denne. Denne har eg jo tenkt at eg skal kjøpe.
(Gratulerer med ny blogg forresten! Du kler han.)