Bokstävlarna har skrivit några väldigt roliga inlägg om klassiker hon inte läst. Inspirerad av dem ger jag mig på några egna klassiker jag inte läst. Vissa vill jag inte heller läsa någonsin, medan andra faktiskt lockar en del.
En bok som jag aldrig känt någon längtan efter att läsa är en bok som många (maken inkluderad) skrattat sig igenom. En bok som citerats i oändlighet, med skämt som jag absolut inte förstår det roliga med. Den platsar kanske inte på någon kurs i Litteraturvetenskap, men är ändå en bok som man förväntas ha läst och dessutom förväntas tycka är hur kul som helst.
Vad den heter?
Och ja, jag vet att meningen med livet är 42 och har hört allt om babelfiskar återberättats av något fnissande fan. Maken läste en massa utdrag högt och jag fattade absolut inte vad som var så roligt.
Något speciellt måste det ju vara med boken. Kolla bara här.
Kan någon förklara för mig?
Samma här, alla har läst den, alla älskar den (speciellt mina elever) men jag har bara inte någon motivation till att läsa den. Såg filmen, den var väl sådär. Jag försökte en gång läsa den, jag kom 30 sidor sedan gav jag upp.
Men men, sambon har den i bokhyllan så någon dag kanske jag ger den ett nytt försök. Kanske.
Kom inte ens 30 sidor innan jag gav upp. Känner mig något korkad som inte fattar grejen alls.
Jag kan tyvärr inte förklara för dig vad det är som är så speciellt med den boken. För jag fattar inte heller. Försökte läsa den för några år sedan men nej, det var inget för mig.
Den ingår i populärlitteraturkursen på Högskolan Dalarna, och jag försökte verkligen, men det gick inte… jag avfärdade den som ”skitbok” och efter att dessutom ha försökt se filmen utan att lyckas så gav jag upp…
Två val, pröva filmen eller fortsätta vara tvärtemot.
Råd ett – låt bli filmen.
Råd två – tänk inte ’ok, nu ska jag skratta, oj så roligt det ska bli’ utan försök att läsa boken som om du inte hört talas om den. Berätta inte för någon att du läser den.
Råd tre – det är en absurd historia, och den är ohyggligt detaljrik. Ta den i små portioner. Ta en liten paus då och då och reflektera över det du precis läst.
Råd fyra – acceptera att somligt i boken kommer du bara att ruska på huvudet åt, annat kommer du inte alls att förstå eftersom det är så totalt absurt, och somligt kommer att förgylla ditt liv.
Lycka till!
Verkar vara ensam hittills med att fullkomligt älska Liftarens guide till galaxen (åtminstone första delen, samt andra och sen den sista).
Jag tror att man helt enkelt måste vara lagd åt ett visst håll, humormässigt sett, för att uppskatta den. Jag har suttit och skrattat högt åt när jag läst, sedan läst upp för sambon som bara stirrat oförstående på mig.
Man kan ju inte tycka att allt är roligt här i livet =)
Man måste vara försiktig med madrasser och alltid kolla att de är ordentligt döda och torkade innan man sover på dem…
LGTG är en av de där böckerna som jag kunde citera nästan ordagrant för ett antal år sedan – jag har läst den (dem) jag vet inte hur många gånger. Ett gott råd, som du redan fått, är att inte se filmen för den är en ytterst blek och dålig version av böckerna.
Men ja, den kräver en särskild sorts humor. Det är inte alla som gillar den, har jag till min förvåning märkt.
Visst är det förvånande att alla inte gillar ens favoritböcker? Jag tycker ofta att det är ganska jobbigt!