Vilken är den finaste berättelsen du läst om ett barn och dess förälder? Åsa menade att hennes fråga den här veckan inte var svår, men se där hade hon fel. Jag har tänkt på en massa böcker om barn och föräldrar, men så himla fina är de inte. Det är definitivt fler som har skrivit om kassa relationer mellan föräldrar och barn än som skrivit små söta och fina böcker.
Till slut fastnade jag för en av mina favoritböcker som jag läste för många år sedan, älskade, men inte vågar läsa om. Den heter Man and boy och är skriven av Tony Parsons. Mannen är Harry och han är knappast en fin pappa i början av boken. Istället är han en av de människor som inte riktigt fattat att ett barn inte bara ska förändra livet utan att man faktiskt måste ändra sitt beteende ordentligt. Han festar runt och droppen för hans fru Gina är när han har sex med en kollega. Hon lämnar honom och hon lämnar också sin son Pat i Harrys vård. Harry går från festprisse till ensamstående förälder bokstavligen över en natt. Jag tyckte väldigt mycket om att läsa om Harry och Pat och hur de skapar ett liv tillsammans i bästa ”Kramer vs. Kramer anda”.
Harry är också pojken. Utan sina föräldrar skulle han aldrig ha klarat av sitt nya liv. Speciellt relationen till pappan är väldigt fin. Man and boy fick mig att både storlipa och asgarva vilket för mig är ett riktigt bra betyg.
Fortsättningen heter Man and wife och är nästan lika bra. Det har också kommit en tredje del som heter Men from the boys. Finns den att köpa på bokmässan tro, när jag får dispens från köpstoppet.
Bra inlägg! Jag tyckte också om den boken, men har inte läst uppföljaren. Kanske borde? Och vad det gäller spörsmålet så tycker jag att det kan vara en fin berättelse fast relationen är lite kass eller trasig. Typ ”Mig äger ingen”, eller så.