Simon och ekarna av Marianne Fredriksson utspelar sig i Göteborg. Det är definitivt en bok som alla har läst, i alla fall alla lärare, eller i alla fall alla lärare från Göteborg. Nu blir den film. Jag har absolut ingen lust att läsa om Simon alls. Han växte upp nära Nya Varvet, inte långt ifrån ”mina” kvarter i staden jag bott i. Ändå känner jag inte den minsta nyfikenhet.
Ibland blir jag trött på böcker innan jag läst dem. Simon och ekarna är en sådan. Det här skulle kunna vara en möjlig genväg. Fredriksson ger mig dessutom dåliga vibbar, det luktar gammal bibeltristess lång väg. Har bara läst en bok av henne Enligt Maria Magdalena och den var ingen större höjdare. Kul idé, men simpelt, tantsnuskigt innehåll. Däremot läste jag faktiskt en lättläst version av Anna, Hanna och Johanna och den var riktigt bra.
Vad säger ni, har jag missat något?
ja, det borde du… men det är svårt att ta till sig ”ihjältjatade böcker.
Gåtan. Vad jag grät när jag läste den. Och när jag läste om den. Såg den på bokbordet på Drottninggatan i söndags och tänkte att jag kanske borde köpa den och läsa om.
Simon och ekarna däremot förstod jag inte riktigt mig på, men kanske var jag för ung när jag läste den.
Hm. Kom på att sambon gillar Fredriksson. Det skulle alltså kunna stå en Gåtan i hans hylla. Det är värt att undersöka.
Boktoka: Intressant det där med Gåtan. Jag hade nästan helt glömt bort att Fredriksson skrev en sådan bok, men jag läste den också, på den tiden då jag läste ALLT av Fredriksson (det är så där 20 år sen nu). Men det var den bok jag tyckte absolut sämst om. Undrar om jag skulle gilla den om jag läste om den nu.
Man borde väl inget särskilt, tycker jag.
Jag är rätt kluven till Marianne Fredriksson nuförtiden (man skulle också kunna säga att jag har nån slags bättre smak numer), men två av hennes böcker tycker jag fortfarande mycket om. Den ena är Simon och ekarna, och den andra är Den som vandrar om naten. jag tror du skulle gillar båda, men särskilt Simon faktiskt. Anna Hanna och Johanna tror jag också är en bok i din smak (det finns lite Göteborgsmiljöer där också, förresten).
Jag har läst Simon-boken flera gånger, varav en gång som ljudbok. Kanske kan du testa det?
Fast jag tycker som sagt inte att det finns några borden. Borden är tråkiga, och man tycker inte det är kul att läsa tråkiga böcker.
Nej, varför det med en magkänsla som säger jag vill inte!
Jag är ändå en Fredriksson fantast men förutom Anna, Hanna och Johanna bara hennes verk med ”bibeltristess”, Den som vandrar om natten, Blindgång, Paradisets Barn, Syndafloden, Maria Magdalena – mumma!
Simon har jag inte läst ut. Jag såg teatern för ett par år sedan och var inte speciellt imponerad. Kommer nog inte köa för filmpremiären heller…
Vixx brukar veta vad jag gillar konstigt nog, trots att vi aldrig träffats och det är väl den där känslan att jag kanske skulle tycka om den som gör mig lite förvirrad, men som Maria skriver är den väldigt söndertjatad. Har faktiskt läst Anna, Hanna och Johanna, men bara i lättläst version och den var jättebra. Kanske, kanske…
Att vi aldrig träffats betyder väl inte att vi inte känner varann, va 😉
Skippa Den som vandrar om natten om du inte gillar teman som tangerar det bibliska, men Simon tror jag du skulle gilla. Fattig pojke med fosterföräldrar som får studera och blir upphunnen av sitt judiska arv i andra världskrigets skugga. Mycket musik också, förresten. Men du får för all del skylla på vem du vill om du nu läser och inte gillar 🙂
Jag visste inte att den skulle bli film förresten. Vem regisserar, och vem spelar? (ja, det kan jag väl kanske googla upp).
Eg las denne (og resten av Marianne Fredriksson) då eg var 16. Og eg likte ho godt. Derfor vel eg å hugse Simon og Eiketrærne som ei bok kor eg blei betatt av stemninga. Den gongen. Men eg trur ikkje eg skal lese ho om att.
Oj, jag är ju lärare från Göteborg så jag hör verkligen till Simon och Ekarnas målgrupp. Jag läste den för mycket länge sedan och måste säga att jag mindes den som så bra att jag rekommenderade den till min sjuttonåring. Hon läste den förra sommaren och gillade den. Kanske är det en bra introbok – en sådan som ligger där precis emellan tonårsböckerna och skönlitteraturen?
Det var i alle fall det for meg, Anna. Eg las ho jo då eg var 16, og då passa ho meg bra.
Vet ni vad det bästa är? Jag kan läsa den och skylla på någon annan (läs er)om jag inte gillar den. 🙂
De sena (hennes sista böcker) är inget bra mått på hur bra hennes författarskap verkligen var. Jag försökte läsa hennes sista bok som kom, men slutade efter några kapitel. Där borde verkligen förlaget gått in och satt stopp. Hade det varit en debutant hade boken aldrig gått till tryckeriet. DÄREMOT, tycker jag definitivt att du ska läsa Simon och ekarna, som är en av hennes bästa böcker. Jag lyssnade på den som kassettbok för många herrans år sedan i en uppläsning av skådespelerskan Helena Brodin. Det var en rent ut sagt fantastisk upplevelse!
Döm alltså inte Fredriksson efter hennes sena böcker – för jag förstår att det inte är något du är impad av.
Jag har läst boken, och jag kommer knappt ihåg vad den handlade om. Tyckte att den var väldigt seg att läsa, och förstår fortfarande inte storheten i den…