Definitivt örongodis

Jag skulle bara ta en kort promenad medan maken nattade grabbarna. Jag började lyssna på podversionen av Johanes Anyurus sommarprogram och promenaden blev mycket längre än jag planerat. Hjälp vilken fantastiskt begåvad person han är. Underbart språk som var en ren njutning att lyssna till. Intressanta tankar kring tid ur både vetenskapligt, känslomässigt och religiöst perspektiv. Jag har svårt att förstå religiositet, men jag förstod mer än någonsin tidigare då jag lyssnat till Anyurus ord.

Allt han sätter ord på blir poesi. Han talar om träden, om somrar som gått utan att han levt i dem, om vänner som fanns och försvann. Om Sapfo och dikter om nuet, kärleken och om framtiden. Han talar också om människor som förändras och ändå alltid är de samma. Det går inte att med ord beskriva hur behagligt det var att lyssna på detta genomtänkta och språkligt fulländade program. Örongodis utan tvekan. Jag rös i hela kroppen över vissa helt galet häftiga formuleringar. Som språknörd var detta ett helt absurt bra sommarprogram.

Jag känner just nu för att läsa att jag ännu inte läst av Anyuru. Det är mycket, då jag faktiskt bara läst en av hans böcker.

Hans Omega är en liten samling dikter, många av dem väldigt sorgliga. De handlar om en död vän och om promenader på Hisingen. En lokal och personlig samling. En bok som väcker känslor och ger mersmak.

Det är svårt att ta ut en dikt eller en strof som beskriver Anyurus diktning. Det är en helhet. Ett högt tempo, vilket säkert har mycket med den ovanliga radbrytningen att göra. Meningarna börjar inte sällan mitt i raden och det känns som om man läser i cirklar. Känslan är svindlande.

Jag väljer att dela med mig av en av de inledande dikterna i Omega, som inte alls är ett exempel på denna udda radbrytning, men som är väldigt stämningsfull:

Linjerna i handflatorna

när man kupade dem

för att dricka

ur kranen

borta vid gympasalen:

fasetterna

i en kristall

Vad för sorts

varelse är människan

egentligen?

Johannes Anyuru har just debuterat som prosaförfattare med romanen Skulle jag dö under andra himlar. Kan han göra ett sommarprogram till en dryg timmes poesi kan han med all säkerhet skriva en fantastisk roman. Jag är sjukt imponerad av Johannes Anyuru.