När jag letade runt bland vårens böcker fastnade jag för Moa Herngrens bok Jag ska bara fixa en grej i köket som kommer ut på W&W den 11:e mars. I väntan på den har jag läst hennes debutbok från 2007 Allt är bara bra, tack som visade sig vara en riktigt bra bok om kärlek när den är som svårast.
Boken handlar om Lea, som är familjens svarta får. Föräldrarna bor på Östermalm och brodern har ett toppjobb, en vacker fru och all yta som någon kan önska. Lea vill istället vara fri och drar till Paris för att hitta sig själv. Mest längtar hon efter kärlek och hon finner den i den excentriske konstnären Michel. Michel älskar henne passionerat, får henne att känna sig speciell och utvalt. Visst dricker han för mycket och visst har han alltid ont om pengar, men hon betalar gärna för honom så länge han får henne att känna sig så älskad. De lever livet i Paris, vinet flödar och pengarna går i en rasande fart. Äntligen är Lea lycklig.
När Lea blir gravid bestämmer de sig till slut för att behålla barnet och försöka flytta till Sverige för att skapa sig ett liv där. Allt finansieras av Leas kontokort som allt för snart kräver minst en bön innan det användcs. Michel ska betala tillbaka så fort han får sitt stora genombrott som konstnär. Enligt honom själv är det snarare en fråga om när än om och att han skulle ta ett skitjobb bara för att tjäna pengar under tiden är ingenting han ens kan drömma om. Han är begåvad och förväntar sig att bli behandlad som ett geni. Minst.
Sakta men säkert förvandlas drömmen till en mardröm. Lea försöker på alla sätt försvara sin man och gör vad som helst för att hålla honom lugn och lycklig. Alla skåp fylls av spritflaskor och snart går hela Leas liv ut på att hålla Michel lugn och lycklig. Kosta vad det kosta vill.
Och kostar gör det.
Moa Herngren har skrivit en ärlig och brutal bok om hur kärlek ibland kan bryta ner mer än det bygger upp. Det är inte sällan smärtsamt att läsa om allt som både Lea och Michel säger sig göra i kärlekens namn. Det är både spännande och gripande att läsa om deras liv, så bra skrivet att jag hade svårt att ta en paus i läsningen. Nu blev det visserligen några dagars ofrivillig paus då boken skulle tillbaka till biblioteket, men nu vet jag äntligen hur det slutade.
Jag ser definitivt fram emot Herngrens nästa bok. Är den hälften så bra är den läsvärd. Även denna gång verkar alkoholen spela en stor roll, men en kvinna står för drickandet istället.
Originalinlägget publicerat av Lilla O 2010-02-05
Låter lockande. Ska genast skriva upp den på att-läsa-listan!