Vad Jan bör veta

Över min döda kropp. Aldrig i livet att jag röstar på något parti i en regering som gör det bästa för att idiotförklara landets lärarkår. Det låter så fint när Jan Björklund säger sig vilja höja lärarnas status, men än så länge har jag inte sett något som tyder på det. Då har han ändå haft några år på sig.

Vi kan ha nationella prov varje vecka från att barnen skolas in på förskolan som ettåringar utan att för den del förbättra undervisningen eller för den del lärares eller elevers arbetsmiljö. Snarare tvärt om. Det hade kanske  varit en bra strategi om problemet, som Björklund vill göra gällande, ligger i att lärare inte förstår vilka elever som behöver extra hjälp. Hur dumma i huvudet tror han egentligen vi är? Fråga vilken lärare som helst vilka elever hon eller han tror ska få problem i skolan längre fram och du kommer att få ett svar. Redan i år 1 kommer du dessutom få svar som tyvärr är allt för korrekta.

Har Sverige en flumskola? Ja om flumskola definieras som Magister Björn gör, dvs en skola där eleverna arbetar uteslutande med läroböckernas instuderingsfrågor och räknar matte själva, endast stödda av bokens facit. Men att det skulle vara som Björklund menar att allting flyter runt och att eleverna bara gör vad de känner för är knappast en bild jag känner igen. Återigen lyckas Björklund, med sin sk. analys, få svenska folket att tro att lärarkåren i Sverige är slöa, slappa, likgiltiga och till på köpet riktigt dumma.

Kvalitet ska gälla framför kvantitet. Där håller jag med Björklund, men att hela tiden reflexmässigt påstå att lärartäthet inte påverkar kvaliteten alls är naivt och faktiskt lite korkat. Att bara planlöst pumpa in pengar i skolan utan att ställa krav på vad de ska användas till är självklart inte bra, men som det ser ut just nu är det knappast risk för att det ska bli så mycket pengar över direkt. Det finns massiva hål att stoppa dem i.

Kanske har minskningen av behöriga till gymnasiet en del med minskningen av glädjebetyg att göra, men vi får inte glömma alla neddragningar som gjorts i skolan de senaste åren. Vi har i år rekordmånga elever på IV, vilket skulle kunna ha att göra med att allt stöd på högstadiet drogs in förra året. Lärartätheten spelar ju ingen roll som ni vet. När vi nu får fler elever än vanligt har vi fått spara två tjänster. Vi har dessutom en sjukskriven specialpedagog som inte ersätts. Är det inte kanske självklart att färre lärare på fler elever gör att vi har svårare att nå varje unge och skapa de optimala förutsättningar för honom eller henne? Det våra elever alltid berättar om är hur osedda de känner sig och hur skönt det är att komma till oss som tar dem på allvar. Är det trolleri? Nej, just kursen ”trolla med knäna” missade jag på lärarhögskolan även om jag troligen skulle ha haft stor användning för den. Istället tror jag att det dels handlar om att de är äldre när vi möter dem, att vi från första stund behandlar dem som vuxna och därmed ställer krav på dem och har höga förväntningar. Det kan vi göra så länge vi har personal nog att följa upp dem och deras prestationer så att de inte bara misslyckas och ger upp.

Så vad vill jag? Jag vill ha en arbetsmiljö som är tillräckligt bra för att jag ska kunna göra mitt jobb. Jag vill nämligen göra ett bra j9obb och jag är tämligen säker på att detta gäller de flesta lärare i landet. Att då dra ner på lärartjänster och öka arbetsbelastningen för den personal som är kvar gör bara att yrkets status sänks ytterligare, samt att de riktigt bra lärarna söker sig bort från yrket. Det är lättare att överleva om du nöjer dig med att låta eleverna arbeta med instuderingsfrågor än att försöka skräddarsy uppgifter som utmanar alla elever på rätt nivå.

Hur ska statusen höjas? Lönerna måste höjas. Som det är nu hamnar lärarna mer och mer efter hela tiden. Kommunerna har helt enkelt inte resurser till löneförhöjningar. Förstatligande? Ja kanske, i alla fall tydligare direktiv från stat till kommun för att öka likvärdigheten och garantera en lägstanivå i landets skolor. Problemet med en lägstanivå är att den inte sällan blir ett tak. Minns bara de senaste löneförhandlingarna där lärarna skulle garanteras minst X procent och därmed fick max X procent.

Jag tror inte att allt handlar om att fler lärare ska sättas in i skolan och att alla som har problem ska sättas i en liten, separat undervisningsgrupp. Frågar du mig skulle jag säga att detta i många fall är bortkastade pengar. Just åsikten att ”jobbiga” elever ska tas ut från klassen för att inte belasta klassläraren tyder på en förlegad syn. Istället skulle jag vilja se mer flexibilitet och samarbete kring eleverna. Alla behöver få ett litet sammanhang ibland oavsett om du anses vara ”svag” (detta förhatliga ord) eller väldigt begåvad. Vet du hur tråkigt det är att sitta själv med en lärare stora delar av veckan? Jag som lärare dör nästan av bristen på dynamik och eleverna känner sig lätt som mindre vetande då de isoleras. Två lärare i varje klass som samarbetar och ibland tar ut några elever för extra stöd tror jag är det optimala. Det kräver att lärarna inte stänger in sig i ”sitt” klassrum utan faktiskt fixar att samarbeta. Där har den nyare lärarutbildningen varit bättre än den gamla. Läraryrket är inte längre ett ensamarbete och utan samarbete och lärarlag kommer vi ingenstans. Gärna mer personal alltså, men smart utnyttjad sådan. Vi ska bedriva undervisning, inte förvaring.

Lärarlegitimation? Kanske, men vad finns det för garanti med en legitimation egentligen? Räcker det inte att höja kraven för att komma in på lärarutbildningar runt om i landet, minska antalet lärosäten och framför allt se till att olämpliga individer inte får ta examen? Det finns slöa studenter på alla utbildningar och det finns idioter inom alla yrkeskategorier, men jag accepterar inte att skolministern utgår ifrån att vi alla tillhör idioterna. Jag är också förbannat trött på att alla som någon gång satt sin fot i skolan anser sig vara experter på densamma. Låt mig ha lite yrkesstolthet kvar och satsa åtminstone en liten, liten del av det ni nu lovar på något vettigt i landets skolor.

Så Jan och ni andra, hur har ni egentligen tänkt göra rent konkret för att förbättra skolan och lärarnas status? Jag har ännu inte hört något bra förslag. Stackars Eva Flyborg visste inte vad hon gjorde när hon började prata skolpolitik med mig, men jag hade bråttom och tycker dessutom att hon verkar så himla snäll att jag bara mumlade något och gick vidare. Folkpartiet ska vara ett lärarvänligt parti, men de är så långt ifrån det som det bara går just nu. För mig är politiken inte ens tydlig.

Så Jan och alla andra skolpolitiker, ni är mycket välkomna till min verklighet för att se den och byta några ord. Jag tycker att ni i de flesta fall är ute och cyklar, men jag lyssnar gärna på era argument.