Från och med denna vecka blir det bara bokstäver på tisdagar så att fler ska orka och hinna hänga på. Idag är det dags för bokstaven L, min egen bokstav. Det ska dock inte handla om mig utan om helt andra L-saker:
Jag älskar listor och har listat lästa böcker sedan 1999. Hur kommer du ihåg vilka böcker du läst? Skriver du listor?
Men hur tänkte jag nu? Jag besvarar ju frågan själv i rubriken. Ja, ja. Listat har jag som sagt gjort sedan -99. Listorna finns på bloggen under Läst 99-2009 och där står titel, författare och en kort kommentar om den. Inga betyg, men dock en markering när jag läser första boken av en författare.
Lyrik ligger mig också varmt om hjärtat. En genre som hemska svensklärare har förstört för allt för många. Vad är din relation till lyriken? Har du någon favoritpoet eller favoritdikt?
Favoritpoet är svårt att välja. Det finns många jag tycker om, men kanske att Nils Ferlin och Karin Boye är ett litet strå vassare än de flesta andra. Favoritdikt? Ännu svårare, men jag tycker väldigt mycket om Boyes klassiska I rörelse.
Ledamöterna i Svenska Akademien är aderton till antalet. Vem är din favorit bland nuvarande och gamla ledamöter? Har du någon du inte förstår dig på?
Per Wästberg på stol nummer 12 är en favorit, tycker dessutom att nye ständige sekreteraren Peter Englund är ett lyft. Elin Wägner behövdes verkligen då hon valdes in. Gamla konstiga gubbar då? Arthur Lundqvist verkar ha varit lite motvals och sägs vara den som motarbetade att Graham Green och även Astrid Lindgren fick priset. Det sista kan han inte varit ensam om, hon levde väl ett bra tag efter honom?
Sjung långsamhetens lov eller inte. Jag vill i alla fall att du ska berätta om en riktigt långsam bok som du läst.
Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda är långsam och fantastiskt bra. Bra film också! Jag gillar ofta långsamma böcker så länge språket är vackert och personerna intressanta. Gränsen mellan långsam och seg är hårfin. Riktigt fin och långsam är också Himmel och helvete av Jón Kalman Stefánsson.
Svara i din blogg och lämna gärna en kommentar och/eller länka hit så att jag och andra kan få läsa svaren. Söker du inspiration? Läs vad som skrivits i följande bloggar:
Ett liv utan böcker är inget liv
1. Har fört anteckningar över vad jag läst (dock ej omläsningar, barnböcker eller sådant jag läst med barnen) sedan 1992. Först som listor, numera inbakat i dagbok.
2. Det finns så vansinnigt mycket bra lyrik. Några favoriter: Werner Aspenström, Mahmoud Darwish, Olav H. Hauge, Georg Johannesen, Ekelöf, Kjell Espmark …
3. Favoriter: ja, Espmark då som sagt, och även Torgny Lindgren. Och emellanåt Horace. Har däremot svårt för Peter Englund och Katarina Frostenson.
4. Något av det långsammaste jag läst måste vara Jon Fosses Melancholia. Helt hypnotiserande och nästan helt händelselös roman i en fascinerande kombination.
Frostenson gillar jag, men det är annorlunda! Torgny Lindgren har jag däremot aldrig kommit mig för att läsa. Melancholia låter definitivt fascinerande.
Och här en länk till en favoritdikt av Espmark:
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/nar-ett-sprak-dor-1.733943
1. Jag har fört listor i olika format från och till sen jag var tretton (i ungefär elva och ett halvt år). Ibland har det blivit i en rödsvart liten läsdagbok, ibland i ett worddokument på datorn, numera blir det mest att jag sätter betyg på bok.nu.
2. Antagligen tack vare fina lärare på högstadium och gymnasium läser jag gärna och hyfsat ofta lyrik. Vet inte om jag har någon favoritpoet sådär, men några favoritdikter är i alla fall en dikt av Eeva Kilpi som jag inte kommer ihåg titeln på (”Säg till om jag stör, sa han när han kom in…” börjar den hursomhelst), W. H. Audens Funeral blues samt Daniel Rudstedts Att hinna. Sen är jag även rätt förtjust i Århundradets kärlekssaga (av Märta Tikkanen) och Allt jag vill för dig, ingen annan (av Ismael Ataria).
3. Jag har nog bara läst två akademieledamöter – Horace Engdahl och Selma Lagerlöf, och av dessa två gillar jag nog den sistnämnda bäst. Horace Engdahl får väl bli den jag inte förstår mig på då, har ett svagt minne att jag hade problem med hans Meteorer…
4. Dubravka Ugresic’ Den ovillkorliga kapitulationens museum var en långsam bok att läsa, på ett väldigt bra sätt. På nästan varje sida var det någon mening eller formulering som triggade min tankeverksamhet vilket gjorde att jag gång på gång blev sittande filosoferandes istället för läsandes. Har hennes Thank you for not reading högt högt i att läsa-högen och hoppas den är lika bra.
Daniel Rudstedt har jag inte läst, men Tikkanen, Kilpi och Auden är riktigt bra. Tänk om jag haft listor sedan jag var 13 år, det hade varit häftigt!
Men hallå eller. Jag svarade ju i paket då dårå, jag lät inte bli 🙂 http://www.tatortstimotej.com/2010/02/12/hela-tre-svra-bok-abclistor-j-l/
Förlåt, förlåt, förlåt, jag ska aldrig glömma dig igen. 🙂
Jag har också svarat http://ihyllan.se/2010/september/bokfragornas-abc-del-12.html
Japp, då var mina svar klara!
http://frokenchristina.blogspot.com/2010/09/bokfragornas-abc-del-12.html
Så var jag klar med nummer 12 också!
Puh, nu är jag ikapp!
http://jogfors.blogspot.com/2010/09/bokfragornas-abc-bokstav-l.html
Lite i senaste laget kanske, men jag var lite långsam den här gången med svaret på sista frågan. Hoppas det är ok ändå. 🙂 Här är en direktlänk:
http://havsdjupens-sal.blogspot.com/2010/09/bokfragornas-abc-del-12-bokstaven-l.html
Mina svar: http://sandraslaslogg.blogspot.com/2010/10/bokfragornas-abc-l.html