Om sammet röd som blod

Den är bara 121 sidor tjock, men ändå har den tagit mig många veckor att läsa. Jag talar om Den röda soffan av Michèle Lesbre, som just kommit i pocket. Ett vackert omslag och en blurb av Lyrans Noblesser gjorde att boken kändes lockande redan innan jag slog upp första sidan. Och sedan började äventyret.

Det är ett äventyr i ultratrapid där ingenting och allt händer samtidigt. Egentligen en enkel historia om Anne som åker Transsibiriska järnvägen för att leta efter sin gamla kärlek Gyl i Irkutsk, men också så mycket mer. Som reseskildring är Den röda soffan väldigt fin.  Jag som alltid drömt om att åka tåget till Sibirien får både dofter, ljud och upplevelser som berättade för mig hur resan skulle kunna vara. Mer än en reseskildring är boken en kärlekshistoria och en dessutom en bok om vänskap. Om kärlek som drivkraft och kärlek som hinder för att leva fullt ut.  Om livet som måste gå vidare och om drömmar som man kanske måste glömma.

Hela boken är förresten som en dröm. Ibland otydlig, inte sällan snårig och svår att följa med om, men trots sin dimmighet återstår efter läsningen en känska av att ha varit med om något fantastiskt. Något utöver det vanliga som är så otroligt svårt att återberätta när man vaknat. Jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag tyckte om Michèle Lesbres bok väldigt mycket. Den som verkligen naglat sig fast i mitt minne är Clémence, den gamla kvinnan som sitter i sin röda soffar och berättar om sitt liv. Kvinnan som Anne berättar historier för och som alltid vill höra om Milena som simmade över Moldau för att nå sin älskade. Kvinnan som inte alltid vet vem hon är eller hur hennes liv varit, men som ofta lever i en tid som flytt.  Både Clémence och Anne söker efter sin förlorade kärlek och istället för att leva, väntar de på att det liv de drömmer om ska starta. För Clémence är det kanske för sent, men för Anne finns det många chanser kvar.

Den röda soffan må vara tunn, men det är inte en bok man klämmer på en timme eller två. Istället kräver varje ord eftertanke och min läsning av Lesbres fina bok gick väldigt, väldigt långsamt. Jag antar att ni inte blir mycket klokare av att läsa dessa rader, men jag kan inte ge er mer. Den röda soffan kan inte beskrivas med ord, den måste upplevas.