I Hittebarnet av Katerina Janouch får vi för tredje gången träffa barnmorskan Cecilia Lund. Jag har skrivit om de två första böckerna här och här. Jag skulle vilja säga att detta är den bästa av de tre. Okej, det är ett lite smörigt slut, men vägen dit är riktigt bra.
Cecilia Lund är en riktigt trevlig person att läsa om. Hon har ett spännande jobb och ett familjeliv som skildras på ett väldigt bra sätt av Janouch. Fyrabarnsmamman som haft trassel i äktenskapet står nu inför en rejäl utmaning, då ett femte barn finns i magen. Även på jobbet står ett speciellt barn i fokus, hittebarnet som lämnas utanför förlossningen. Ett barn som kryper innanför huden på Cecilia och vars mamma hon verkligen bestämt sig för att finna. Vi får veta en del om den ensamma mamman och det är läsvärda passager. Tyvärr följs detta spår inte upp helt, men det kanske fortsätter i nästa bok?
För Cecilia själv blir det inga dramatiska äventyr i denna bok och det är ganska skönt, men hon får i alla fall vara med i tv och prata om fallet. Sviterna efter överfallet i del 2 och dessutom sviterna förälskelsen på avstånd i polismannen Per Nilsson präglar bokens handling. Cecilias graviditet och hennes dubbla känslor inför den får också stort utrymme. Bloggen däremot hamnar lite i skymundan och det är rätt skönt, Facebook-delen känns också lite onödig, men visst är det så att vi alla fastnat där, så varför inte Cecilia. Dramatik saknas inte, men spåren är färre och handlingen tätare än den var i Systerskap. Janouch utvecklas dessutom sina karaktärer och gör att jag lär känna dem bättre. Det är jag glad för.
Hittebarnet är en bra bok, en välskriven och läsvärd historia med ett bra driv. Mer vardaglig än sina föregångare och det gillar jag. Dessutom får Cecilias yrkesliv ännu större utrymme, vilket också är trevligt. Jag läste att det ska bli sju böcker till om min favoritbarnmorska och varför inte. Några gånger till återkommer jag gärna till Cecilias värld. Jag vill veta hur det går med barnet, med Per och med Marcus. Jag är inte heller redo att släppa den charmiga och kloka mormor Sonja som är en av mina favoriter.
Spännande, jag har också recenserat den i dag och jag håller inte riktigt med dig.
Men Sonja är mysig, det bästa med boken, det kan jag verkligen hålla med om.