Henrik Wallgren skrev igår om Sverigedemokraterna i GP:s bilaga Två Dagar. Krönikan som bar namnet Sverigedemokraterna sårar mig djupt väckte starka reaktioner. Wallgren säger själv att han självklart accepterar att SD nu finns i Riksdagen men att han definitivt inte respekterar dem. Jag håller med om att det är omöjligt att respektera intolerans och dessutom är det min demokratiska rättighet att tycka vad jag vill om partierna i Sveriges Riksdag. Så här säger Wallgren:
Invandrarpolitiken finns all anledning att prata om. Men att prata generellt om två miljoner människor, där de allra flesta jobbar och betalar skatt i det här landet, som om att det är ett enda problem är lika dumt som att prata om att alla Sverigedemokrater som en enda grupp. Det leder inte till någonting.
Integration, det är där problemet ligger. Sverige har stora integrationsproblem. Att utifrån det förespråka att stänga gränserna är bara dumt. Att motsätta sig att familjer återförenas är grymt. Sverige är inte en liten isolerad enhet utan en del av en större värld. Vi kan inte klara oss utan andra hur gärna Jimmie och grabbarna skulle vilja.
Kostnader ja, det är kronor och ören som är viktiga tydligen. Inte människor. Och inte heller de pengar som invandrare faktiskt drar in till stadskassan. Vad kostar egentligen en man?
Som tur är finns det ännu hopp för Moder Svea. Som Henrik Wallgren säger:
Älska Sverige mest när hon förtjänar det minst för då behöver hon det bäst. Låt er inte luras ner i hatets återvändsgränd.
Jag har funderat lite på varför krönikan väcker så mycket känslor. Kanske beror det på att i en såpass innehållsrik krönika hittar olika läsare olika avsnitt som de fokuserar eller hänger sig upp på.
Jag kan hålla med om det mesta i krönikan, men när man börjar skoja om koncentrationsläger så blir det för mycket för mig personligen. Det är ändå människor som kan ha haft väldigt olika anledningar till att rösta på SD som krönikören raljerar över.
Henrik Wallgren går långt, men med tanke på hur debatten brukar låta när SD-anhängare skriver kommentarer på bloggar eller till tidningsartiklar förstår jag hans poäng.
Så sant, SD-anhängare blir ibland helt låsta i sina kommentarer. Newsmill ska börja moderera kommentarer på grund av ensidigt malande kommentarer från en del SD-anhängare.
Du drog något andra slutsatser än jag själv av artikeln och det blir man bara klokare av!
Å va bra!
Jag var en av dom som reagerade negativt på krönikan och det är helt enkelt för att jag tycker att den är mot demokrati. Man kan tycka vad man vill om SD men man måste respektera att svenska folket har valt in dom i riksdagen. Att krönikören dumförklarar folk för att dom har en åsikt anser jag vara mycket allvarligt. Jag efterlyser fortfarande politiska argument som visar att SD är rasistiska, inte bara politiskt korrekta floskler. Av de många kommentarerna att dömma delar väldigt många min åsikt.
Acceptera och respektera är två olika saker. Jag tycker att det är både synd och märkligt att ingen lyckats slå hål på SD:s i många fall förvrängda verklighetsuppfattning.
Jag har ingen som helst respekt för SD, däremot så respekterar jag fortfarande deras väljare – för jag tror att de flesta av dem bara är oupplysta i vad SD står för (som den nyvärvade SD-partimedlemmen som blev invald i kommunfullmäktige, men hoppade av då han läste igenom SD:s partiprinciper lite noggrannare).
På tal om kommentarer från SD-anhängare så slås jag av hur en del verkar ha väldigt svårt att möta argument, utan bara använder samma svar om och om igen, vad man än säger. Det är som att ”de” (ej generellt, utan tidigare nämnda grupp) har ett mantra inlärt och inte kan eller vill se utanför det.
Jag skulle faktiskt vilja se Jimmie Åkesson i en debatt där SD:s syn på andra politiska frågor kommer upp. De har ju bara gått ut med en enda fråga i valet och det skulle vara intressant att se om de har en åsikt som inte är styrd av ”homogent samhälle” eller ”islamistiska hot”-vinkeln.
Det är skillnad på väljare och politiker helt klart!