Post-bokmässetankar

Pratade med en kompis igår som gav upp Bokmässan för några år sedan. För mycket folk, för rörigt och för dyrt är vanliga åsikter om detta spektakel som jag njöt riktigt mycket av. Trångt var det helt klart under lördagen, men jag gillade övervåningen där tempot var lite lägre och de tysta hörnen fler. 97000 personer besökte mässan i år då temat var Afrika (rekordet är 108 000 från 2007). Ett tema som jag tyckte gav mersmak, men nästa års tema med tyskspråkig litteratur känns spontant inte alls lika lockande. Möjligen ska jag försöka mig på förra årets Nobelpristagare Hertha Müller innan dess ifall hon skulle förära Göteborg ett besök.

Afrika då, det är alldeles för få författare från denna väldiga kontinent som jag läst. I SvD presenteras fyra som jag definitivt vill läsa något av. Shailja Patel, som är poet från Kenya var okänd för mig, men låter som en spännande dam. Jag plockade med mig en del information om afrikanska författare och kanske drar dit på Bokgeografi nästa vecka igen.

Att månadsböckerna i Bonniers Bokklubb alltid är utgivna av Bonniers känns inte speciellt upprörande eller konstigt, men att den svenska bokmarknaden domineras så hårt av Bonnier och Norstedts är inte riktigt sunt. I alla fall inte när utbudet i bokhandlar påverkas av detta. De oberoende, som är 12  mindre bokförlag har inlett samtal med Norstedts för att kanske kunna balansera marknaden lite. På bokmässan får i alla fall de mindre förlagen synas en del, även om de inte kan mäta sig med jätteförlagens megamontrar. Mångfald är viktigt även i förlagsvärlden.

Post-Mässdepression? Nej, det skulle jag definitivt inte säga att jag lider av. Däremot har jag haft väldigt mycket extra energi de senaste dagarna och gått omkring med ett fånig leende på läpparna. Nu blickar jag framåt och nästa sak att orsaka fånleenden är förhoppningsvis tjejhelgen i Stockholm. Tåget går 7.42 på fredag och just på väg dit kommer jag med största sannolikhet vara alldeles för trött för att le alls.