Spansklärarna och Norstedts jublar

Själv har jag (så klart) inte läst något av årets nobelpristagare ännu. Det räckte alltså inte att ha läst merparten av författarna med låga odds. Nu brukar visserligen Mario Vargas Llosa nämnas titt som tätt, men högst upp har han inte legat. Vad jag tänker? Att mina spansklärarkollegors entusiasm borde betyda någonting. Visserligen var de mest glada över att kunna ge sig på en nobelpristagare på originalspråk, de flesta hade redan gjort så, men de konstaterade också att han är en inte helt okomplicerad författare. Kommer jag att läsa? Säkert, men jag kommer inte att slänga mig över hans produktion. Är jag nöjd? Nej, det blev varken en kvinna eller en poet och det tyckte jag var synd. Inte ett lika stort jaha som förra året i alla fall, trots att jag nu är mer sugen på att läsa Müller än Vargas Llosa. Ibland behöver jag landa i det här med pristagaren innan jag tar tag i läsningen. Vänja mig vid tanken liksom. Lite känns det som ett pris för lång och trogen tjänst, men det kan vara välförtjänt ändå.

Och som en av de jublande spansklärarna sa, nu kanske folk äntligen lär sig hus två l ska uttalas på spanska. Kanske inte ändå om till och med Peter Englund hade svårt att göra det. Jåååsa alltså, det hade nog jag inte riktig koll på själv.

Mauricio Rojas var förresten glad också och hans åsikter brukar jag tycka är helt okej annars. Nu var det en kompis till honom visserligen, så objektiviteten kan väl ifrågasättas, men det verkar vara en frispråkig herre helt klart. På gott och ont kanske då tidningarna basunerar ut att han är knarkliberal, men maktfunderingarna känns mer relevanta och spännande tycker jag. Englund tipsar själv om Bockfesten, som en av kollegorna också tyckte bäst om.

Här kan du se Peter Englunds presentation av årets pristagare. Är inte applåderna högre än vanligt? Olika tidsplan och perspektiv, omfattande persongallerier, skicklig dialog och komplicerad komposition gör att det låter som om jag ska läsa honom under resan i vår när hjärnan förhoppningsvis är lite utvilad. Författare ska vara ett moraliskt samvete där är Vargas Llosa en traditionell författare.

Vilken bok ska jag läsa då? Kanske blir det Den stygga flickans rackartyg eller möjligen Bockfesten, men jättelockad känner jag mig ärligt talat inte. Jag får väl läsa runt lite bland bokbloggarna för att se om någon lyckas sälja in honom hos mig.  De här finns snart på Bokus så snart Norstedts förlag hunnit trycka nya böcker. De har dessutom rättigheterna till hans nya bok och jublar självklart.