Vilka är boktipsauktoriteterna i ditt liv undrar Maria? Är bokbloggare en del av denna grupp auktoriteter? Vixxtoria spinner vidare och skriver väldigt sant att vissa bloggar läses för boktips, andra för att de är bra trots att tipsen är få.
Boktips är bra, men ofta glömmer jag bort tips jag får. Detta kan ske medvetet eller omedvetet kanske jag ska tillägga. Vissa böcker skulle jag aldrig för mitt liv läsa, ändå tackar jag artigt för tipset. Andra brukar väldigt ofta tipsa om böcker som jag absolut vill läsa och som jag inte hört talas om, trots att jag tycker mig ha så bra koll. Min gamla kollega P är en sådan.
Faktum är att jag får de flesta tipsen från bokbloggare numera. Vissa bloggare brukar ha en smak som liknar min, som Helena på Bokhora till exempel, när hon inte snöar in på skräck och Fiktiviteter brukar också var att lita på, så länge Helena inte läser om vampyrer för då är jag rätt lost. Bokbabbel läser grymt mycket och brukar ge mig en hel del tips. Någon gång har jag och Jessica haft väldigt delad smak också, men det är smällar man får ta. Visst är det dock så som Vixx skriver, att det är lite jobbigt att tipsa om en bok som någon annan inte alls gillar.
Lyran lyckas alltid hitta de udda böckerna som jag vill, men inte alltid har ork att läsa. De som kräver en utvilad hjärna, något jag sällan stoltserar med. När det gäller ungdomsböcker så brukar både Bokhora-Johanna L och Boktoka kunna tipsa en del.
Recensenterna på de stora tidningarna då? De som faktiskt har som jobb att skriva om böcker? Jo, jag läser recensioner, men sällan är det där jag får mina tips. Därmed inte sagt att bokbloggare skulle vara bättre än ”riktiga” kritiker, men faktum är att en riktigt kreativ bokblogg är bra mycket roligare att läsa än många tidningars kultursidor. Däremot är jag ointresserad av att läsa ”baksidesrecensioner”, jag vill ha roliga och udda vinklingar. Något som jag ibland får av kulturjournalister, men lika ofta från bokbloggare. Att klumpa ihop alla som bloggar som ett gäng glada amatörer är lite orättvist. Visst är vi glada och visst är vi amatörer, men alla är inte okunniga när det kommer till litteratur.
Vi har DN på helgerna mycket för att jag gärna läser kulturdelen och maken vill ha mer djuplodande reportage. Faktum är dock att GP börjar komma ikapp och anledningen stavas Elin Grelsson som skriver engagerat och inte tvekar att sticka ut hakan. Kanske dags för en ny generation att ta över även i gammelmedia?!
Jag kommer inte att skriva ett långt inlägg om bokbloggare i jämförelse med litteraturkritiker just nu. Det har andra gjort så bra det senaste. Läs till exempel Bokmanias eminenta inlägg här. Jag gillar hennes skrytlista! Faktum är att många bokbloggare har en del i bagaget, många är bibliotekarier eller lärare som jag och har därför studerat en hel del. Själv har jag studerat litteraturvetenskap ett par terminer, engelska ett par och när det gäller ungdomslitteratur känner jag mig väldigt hemtam då jag arbetar med det varje dag. Någon kritiker är jag dock inte och det är inte heller meningen. Kanske är det för litteraturkritiker en förolämpning när det påstås att vem som helst dvs bokbloggare kan skriva recensioner som Lyran påpekar. Hon ger exempel på hur det känns i hennes psykologhjärta när kompisar kallas sig hobby-psykologer, eller för den del i mitt lärarhjärta när kreti och pleti menar att vem som helst kan vara lärare då utbildningen är så kass.
Det här gruppkramandet är väl ändå lite kul? Är det länkningarna de menar, eller att vi faktiskt kommenterar hos varandra? Kanske menar de den lite sjuka kärleken till diverse enkäter, eller är det helt enkelt provocerande att vi ibland läser samma böcker? Hallå, har ni någon koll på hur bloggsfären fungerar? Sociala medier anyone? Hur kul hade det varit att skriva en blogg om det inte fanns en social aspekt av det? Kalla det vad du vill, gruppkramande funkar, men att använda det ordet visar med all önskvärd tydlighet att den som uttalar det har noll koll.
Slutsatsen då? Bokbloggar för boktips och dagstidningar för annat intressant om kultur (visserligen finns det bloggar som fyller den funktionen ypperligt också). Och jag håller med Lyran, måste det vara en konkurrens egentligen? Är det inte bara bra att folk läser oavsett vem som får dem att göra det?
Jag har inte direkt orkat sätta mig in i den här diskussionen, Lyran fick ju ganska mycket långa kommentarer på sin text. Men jag känner ändå direkt att det du skrev, det håller jag med om till 100 procent; ”gruppkramandet” är ju en stor och viktig del till varför man ens bloggar. Det är ju liksom trevligt att skriva för folk som läser och visar att de läser med små ibland uppmuntrande kommentarer. Och jag tror inte direkt någon som skriver bloggrecensioner försöker mäta sig med litteraturkritiker, sen kan jag väl känna att det inte spelar någon roll hur mycket man har i bagaget, man får ju tycka till ändå. Jag tycker det är bra mycket intressantare att läsa recensioner i bloggar än i tidningar, mycket för att de känns mycket personligare.