Jacks värld är liten och begränsad. Han bor i Rummet tillsammans med Mamma. Där finns Sängen, Bordet, Lampan, Äggormen och Takfönstret. Mamma lyfter upp Jack till Takfönstret och tillsammans skriker de så högt de kan på hjälp, men ingen hör dem.
Det är ett begränsat liv, men inte sällan ett spännande sådant. Det är fantastiskt vad Mamma kan göra Jacks liv så ljust som det ändå är. Enligt ett strikt schema fyller de sina dagar. Allt är förutsägbart, men också tryggt. I alla fall på dagarna, men på nätterna kommer Svarte Man och gör konstiga saker med mamma. Det är därför Jack måste somna i garderoben. När Svarte Man har lämnat dem kan Jack krypa ner hos Mamma igen och kanske få smaka lite på det vänstra bröstet.
Mamma har inte alltid bott i Rummet. En gång bodde hon i Utanför, men när Svarte Man ville ha hjälp med sin sjuka hund tog han henne till Rummet. Hunden fanns inte ens.
Mamma har varit inlåst i sju år Jack i fem. Nu är han så stor att han kan hjälpa dem att få komma ut. Mamma ger honom tydliga instruktioner och genom att spela död lyckas han komma ut ur Rummet. Polisen hjälper honom att få ut Mamma och nu ska de bo i Utanför, men det betyder inte att allt automatiskt blir fantastiskt. Först är de på ett sjukhus och sedan får Jack flytta till sin mormor och hennes man. Det är mycket han inte förstår i den värld som han kallar Utanför.
Utanförmänniskorna är inte som vi, de har miljontals saker och flera sorter av varje, det är en massa olika chokladkakor och apparater och skor. De har olika saker till allt, som nagelborste och tandborste och sopborste och toalettborste och klädborste och en sopborste som man har ute som heter kvast och hårborste. När jag spiller lite pulver som heter talk på golvet sopar jag upp det, men då kommer Mormor in och säger att det där är toalettborsten och hon blir arg för att jag sprider baciller.
Just Jacks analys av hur vi lever, hur bråttom vi har, hur rädda många är ger boken en extra dimnsion. Det är också intressant hur hans omgivning reagerar på hans sätt att vara. Hans familj har egentligen längtat efter hans mamma, medan Jack först blir ett bihang och en levande påminnelse om den hemske man som faktiskt är hans far. Det är konstigt att Jack faktiskt anpassar sig så bra som han gör. Allt det annorlunda kanske inte är av ondo. För Mamma blir det dock svårare att leva det nya livet och det går självklart ut över Jack. Livet blir inte som man tänkt sig, men det kan fungera ändå
Inlåsta av Emma Donoghue är en annorlunda bok, med en annorlunda berättare. Jag tycker att Donoghue lyckats fånga det naiva barnets röst fantastiskt bra när Jack på sitt oskyldiga sätt iakttar världen, först i Rummet och sedan i Utanför. Allt blir faktiskt inte bara bra när Jack och hans mamma blir frisläppta. På många sett har helvetet bara börjat. Samtidigt är det viktigt att påpeka att detta inte är en svart roman, tvärtom innehåller den en hel del roliga scener och mycket hopp. Jag tyckte mycket om att läsa den!
Donoughue var nominerad till Man Booker Prize, som istället gick till Howard Jacobson. Får nog ta och läsa även The Finkler Question för att se om priset verkligen gick till rätt bok.
Denna bok påminner litet om historien om Fritz-barnen, undrar vad som hände när de kom ut. De som aldrig hade sett omvärlden…
Hon måste ha varit inspirerad av det fallet, men det är konstigt nog en väldigt varm och hoppfull bok.
Fritzl barnen var det första jag tänkte på när jag läste din text också. Det låter som en intressant bok med ett spännande berättargrepp. Barn är mycket ofta kloka och ser klart på livet…