Mina barn älskar ord. Det skulle kunna vara så att det har något med gener (och miljö) att göra. När jag väljer böcker till dem är därför språket lika viktigt för dem som för mig.
Vi har läst Gruffalon av Julia Donaldson så många gånger att grabbarna nästan kan den utantill. Den handlar om den smarta musen som lyckas lura alla djuren i skogen att hon väntar på en Gruffalo. ”En Gruffalo vad är det månntro?” frågar djuren då och får till svar ”ett hiskeligt djur är en Gruffalo”. Eftersom Gruffalon älskar att äta uggleglass och annat gjort av djur lämnar de musen i fred.
Så dyker han oväntat upp den hemska varelsen som inte alls bara fanns i musens fantasi. Trots att Gruffalon älskar musmos med ägg (”gott-gott smörgåspålägg”) vågar sig musen på en promenad med honom genom skogen.
Det här är en riktigt rolig bok som tål att läsas många gånger. Den är lite lagom läskig och språket innehåller många roliga ord som mina barn älskar.
Däremot är fortsättningen Lill-Gruffalon, om Gruffalons barn som ger sig ut och letar efter den hemska musen, alls lika bra. Synd, då idén är bra även i den boken.
Åh, jag är barnsligt förtjust i Gruffalon. På mitt gamla skolbibliotek fick man även låna med sig en Gruffalon-docka till boken. Dessutom finns den översatt till en del av våra ”invandrarspråk”.
Översättningar måste jag kolla upp. Visserligen blir mina elever ibland irriterade på att jag tror att de är 6 och inte 16, men de brukar ta det rätt bra!