En annorlunda mysdeckare

Genren mysdeckare kanske inte finns, men jag vill ändå kalla Döden inpå livet av Maureen O’Brien för just det. Ja, det är någon som blir mördad, så helt mysigt är det helt klart inte. Dessutom innehåller boken svartsjuka, kärlek och hat i stora dosen, men ändå känner jag mig ganska upprymd när jag slår ihop boken, efter att ha läst den förhållandevis snabbt och definitivt intensivt.

Problemet är att Döden inpå livet egentligen inte är en bok att läsa snabbt, då O’Briens fina språk gör att jag faktiskt måste läsa varje ord. Det här är nämligen långt ifrån en vanlig dussindeckare. Det är naket, engagerande och väldigt, väldigt snyggt skrivet. Inga onödiga detaljer, ingen hysterisk spänning, bara en ytterst välskriven historia som är svår att slita sig ifrån.

Maureen O’Brien har en bakgrund som skådespelare och kanske är det inte konstigt att hon förlagt handlingen i teaterns, filmens och tv-seriernas värld. Liza Drew är den som mister livet i boken. En person mina vänner och inget blod, inga obduktioner, inga läbbiga detaljer. Ja, hon blev troligen mördad och ja, det är verkligen brutalt att tvinga någon att dricka saltsyra, men det förekommer inget frosseri i äckel och blod. Oj vad skönt att läsa en sådan deckare för en gångs skull.

Liza Drew var en framgångsrik skådespelare och alla verkar ha älskat henne. Vacker som en dag och trevlig mot alla. Dessutom gravid med sin stora kärlek och väldigt lycklig. Självmord verkar därför inte troligt. Kriminalaren som sätts på fallet heter John Bright och han håller sig på många sätt i bakgrunden, men ibland dyker han upp och då för han alltid handlingen framåt. På många sätt är han textens motor och det är också han som jag gillar bäst. Inte från början, då avskyr jag honom. Den som berättar historien, Lizas bästa vän Millie, hatar honom nämligen med passion och då hon får min sympati måste jag självklart tycka som hon.

Millie blir misstänkt för mordet och får John Bright i hälarna. De andra två misstänkta är Lizas man Paul, som också varit tillsammans med Millie för många år sedan och Lizas mamma, den barska mrs Drew som verkar vara förälskad i sin svärson och svartsjuk på Millie.

De här fyra personerna är de enda du behöver hålla reda på och det är också ganska skönt. O’Brien koncentrerar sig på de tre misstänkta, hur de agerar efter mordet och hur de påverkas av sorgen. Alla har sin historia, men någon måste rimligen ljuga. Det är spännande att följa Brights jakt på en mördare som är totalt kallblodig, men troligen döljer det väl.

På engelska heter boken Close-Up on Death och utkom redan 1989. Det tog alltså 20 år innan den översattes och gavs ut av Elisabeth Grates förlag. Tydligen finns det fler böcker om John Bright, även kallad Knivbladet av den något frispråkiga Millie och jag skulle gärna se att även de översattes. Annars får jag väl klicka in på någon brittisk internethandel och köpa dem. Jag vill i alla fall helt klart läsa mer av Maureen O’Brien.