Det är mycket fokus på den tyskspråkiga litteraturen just nu och då jag är rätt kass på det har jag fått googla väldeliga för att få ihop en lista på böcker jag faktiskt kanske, eventuellt kan tänka mig att läsa. Jag vet inte riktigt varför jag fått för mig att det tyskspråkiga inte är min grej. Är definitivt mer anglofil och även frankofil, men det tyska har aldrig lockat mig. Finns det förresten någon tysk motsvarighet till anglofil och frankofil? Vilken fil är den tyska?
Vem ska jag skylla på? Kanske någon barsk tysklärare, men den hårdaste och tuffaste jag hade älskade jag till slut så mycket att jag valde utökad kurs och extra tyska i år 3 på gymnasiet. Då talade jag dessutom ganska bra tyska, inte obehindrad, men bra. Jag skulle kunna skylla på Brecht och hans otroligt tråkiga pjäs Mutter Courage som jag gav upp halvvägs, vilket nästan kostade mig ett tentabetyg. Möjligen skulle jag också kunna skylla på Günther Grass hemska Blecktrumman, eller kanske de många bakåtsträvande tysklärartanter jag arbetat med. Troligen bottnar aversionen snarare i någon barnslighet som inte är helt ovanlig för mig.
Idag handlar det inte om böcker jag avskytt, inte heller om böcker jag vill läsa, utan om tre tyskspråkiga böcker som jag läst och faktiskt gillat.
1. Högläsaren av Bernhard Schlink är en riktigt, riktigt bra bok om den unge pojken som möter Hanna, en äldre kvinna som lär honom allt om kärlek och litteratur.
2. Jag älskar verkligen Den unge Werthers lidande av Goethe. En klassiker som verkligen är läsvärd!
3. Anne Frank föddes i Frankfurt och hennes dagbok torde vara en av litteraturhistoriens mest lästa och älskade.
Germanofil tror jag är den vanligaste benämningen. Teutofil (eller teutonofil) kan man också tänka sig, men det verkar även ha konnotationer av mer perverterat slag…
Vad var det som var så hemskt med Blecktrumman, om man får vara nyfiken?
Huvudpersonen. Han var så fruktansvärt osympatisk. Dessutom tyckte jag att det var en rätt tråkig historia. Inte superförtjust i språket heller.
Jag har lite dålig koll på den tyskspråkiga litteraturen. Måste ta och googla lite! I alla fall har jag också läst Den unge Werthers lidande och Anne Franks dagbok. Båda jättebra böcker! 🙂
Ett utmärkt val, tycker jag. Samtidigt påminner du mig om jag faktiskt glömde att nämna ”Högläsaren” när jag listade mina tyskspråkiga böcker. Antagligen för att den är utlånad för tillfället. Ska genast komplettera listan, denna levande dokument…
Nu kommer jag här och är petig, men Anne Franks dagbok är faktiskt skriven på nederländska.
Japp, men då jag inte hittade någon annan bok som hade tysk anknytning alls i mina läslistor nöjde jag mig med att hon var född i Tyskland. Nöden och den saknade lagen…
Momo?
Jamen Momo har jag ju läst! Jag borde konsultera dig när jag kör fast med inlägg. Det är liksom inte min grej att göra en trio med två böcker, är alldeles för tjurskallig för det.
Äsch, gör inte det. Jag har nog med att hitta på egna blogginlägg, och just idag går det inte så bra. Jag vill skriva något, men jag orkar inte skriva om nån bok jag läst, och jag är för förkyld för att komma på något klurigt.
Det är ju inte en bok, men om man behöver bli peppad på Tyskland är det bara att se den underbara filmen ”Goodbye Lenin”. Begynnande germanofili utlovas!
Goodbye Lenin är helt fantastisk! Film funkar bättre.