Lever du ett halvt liv?

Halva liv är Mats Strandbergs tredje bok, men den första jag läst. Så fort den var färdigläst gick jag till bokhyllan och plockade ner Bekantas bekanta som jag köpte på årets bokrea. Det är väl ändå ett bra betyg till Strandberg?!

I Halva liv får vi träffa Jessica som inte mår speciellt bra. Hon lever med Micke och egentligen är de båda ganska överens om att det är ett avsomnat förhållande. När Jessica ger sig iväg till sin farmors begravning lämnar hon således Micke hemma.

I huset på Österlen finns nu bara farfar Billy och farbror Viktor kvar. De bestämmer sig för att åka på sin planerade resa trots att Viola inte längre finns och Jessica bestämmer sig för att stanna kvar i huset under sommaren.

Jessica lever på många sätt ett liv som hon inte trivs med, vilket säkert orsakar en del av ångesten. Hon har ett jobb som hon inte trivs med, som programledare. Ironiskt nog skriver hon också en spalt där hon svarar på läsarnas frågor om kärlek och sex.

Att hennes stora kärlek Jakob försvann spårlöst några år tidigare har självklart orsakat mycket smärta. Tänk dig själv att bli lämnad och bara få en lapp utan förklaring. Nu har hon ett halvt liv, vilket är ett sätt att tolka bokens titel.

Förutom Jessicas kamp med sig själv och sitt liv, får vi följa farmor Violas liv på 50-talet. Hon har skrivit ned (de flesta) av familjehemligheterna i en bok som hennes väninna och granne Solveig lämnar över till Jessica. Den är för hennes ögon och det visar sig att Jessica varit viktigare för sin farmor än hon anat.

Jag känner igen mig i Jessica. Hennes rädsla för panikattacker och kampen för att hålla stress och ångest på behörigt avstånd. Precis som Strandberg skriver är panikångest lite som en förlossning, det går inte riktigt att minnas hur det känns då kroppen väljer att förtränga, men när man sedan hamnar mitt i blir minnet glasklart.

Jag tycker också om att följa farmor Viola och hennes spännande, annorlunda och ganska ofta tragiska liv. De två kvinnorna har helt klart mycket gemensamt. Solveig, Violas färgstarka väninna är också en väldigt trevlig bekantskap. Det här är trots allt kvinnornas bok, även om männen inte sällan ställer till det för dem.

Det enda som drar ner betyget är det lite väl actionfyllda slutet som känns en aning onödigt. Jag är väldigt glad att Strandberg inte lämnar några lösa trådar, men några av dem är lite väl tilltrasslade.

Trots detta är Halva liv en riktigt bra bok, som jag definitivt tycker att ni ska läsa i sommar! Tänkvärd, varm och gripande.

Vill du följa Mats Strandberg lite närmare kan jag tipsa om hans blogg här.