I DN fortsätter Anna Hallberg sin Snälla Poesiskola. Andra avsnittet handlar om det som många hakar upp sig på när det kommer till lyrik, nämligen förståelsen. Man måste inte fatta lyrik, som Hellberg påpekar handlar det istället snarare om en delaktighet. För mig är lyrik främst känsla, inte så mycket förståelse utan istället inte sällan en ren fysisk upplevelse. Jag läser självklart med hjärnan, men det jag tycker bäst om är den känsla en riktigt välskriven dikt kan ge mig. En vacker formulering kan göra mig hur lycklig som helst, men så är jag både språknörd och lärare och knappast representativ.
Jag gillar Anna Hallbergs jämförelse mellan konst och lyrik, där en dikt inte främst är ord och innehåll, utan faktiskt en rent estetisk upplevelse.
Själva begreppet ”estetik” kommer till exempel från grekiskans aisthesis som ungefär kan översättas med ”förnimmelse” eller ”varseblivning”. Det handlar alltså om något sinnligare och mer prövande än de vanliga läsorden: ”begripa”, ”sammanfatta”, ”förstå”.
Jag skulle ändå hävda att fler borde våga sig på lyrik. Som Hallberg skriver behövs knappast universitetspoäng för att vara en bra lyrikläsare, utan snarare ett öppet sinne och inte fullt så mycket respekt för det skrivna ordet.
I tredje avsnittet av Snälla Poesiskolan ger Hallberg tips om hur en diktläsare ska komma igång.Dra till biblioteket, bläddra och låna hem en hög, lyder det handfasta tipset.
Jag håller inte med Hallberg om antologier som sämre förmedlare av lyrikupplevelser. Jag tycker istället att de, liksom en samlingsskiva, kan ge tips om vilka vägar man som läsare ska gå.
En bra ingång är klassikern Kärlek och uppror. Då ska man läsa med pennan i hand, som vi uppmanas att göra i förordet. Att helt glömma respekten för det skrivna ordet och stryka under, stryka över, ringa in, kommentera, att läsa med hela kroppen.
Bra små samlingar att börja med är också LL-förlagets Visst gör det ont…Dikter om sorg och död samt Jag älskar dig Svenska kärleksdikter. Till böckerna finns en CD och att lyssna till lyrik ger verkligen en dimension till.
När det gäller lek med ord och estetisk fulländning är Inger Christensens Alfabet ett givet tips. Bra rytm, snygga ljud, tilltalande utseende gör att läsupplevelsen blir någonting utöver det vanliga.
Lite enklare att ta till sig är kanske Fredrik Lindströms Jag är en sån som bara vill ligga med dig.
De närmaste dagarna kommer jag att skriva lite extra om lyrik i en blandning av gamla och nya inlägg. Håll ögonen öppna!
Kärlek och uppror försöker jag pracka på alla som närmar sig bibliotekets poesihylla när jag jobbar 😉