Stressade? Jo tack, jag har märkt det

I dagens GP basuneras det ut att vi 70-talister är nära en hälsokollaps och tyvärr känner jag igen mig en hel del i beskrivningen som Tomas Danielsson ger av min generation. Det är verkligen ”fullt ös -medvetslös” som gäller för många och i perioder befinner även jag mig farligt nära den berömda väggen, inte sällan med ett skrapsår på näsan.

Jag känner igen de uppdragna axlarna, den ständiga nåbarheten och det ständigt dåliga samvetet. Jag är alltid på väg någonstans och jag hinner med ungefär hälften av det jag tycker att jag borde göra.

Det mest frustrerande med mitt jobb är just den minimala möjligheten att påverka min situation. Dessutom får man som lärare väldigt lite bekräftelse för det arbete vi gör, något som Danielsson menar är väldigt viktigt. Visserligen får jag dagligen bekräftelse från mina underbara elever och mina fina kollegor, men med en löneöversyn som närmast kan liknas vid ett skämt, där ingenting ska fördelas mellan personalen (en personal som efter diverse nedskärningar går på knäna) och chefer som är lika stressade de blir måendet knappast bättre. Tid till pauser? Knappast. Däremot har vi handledning varannan vecka och det är guld värt. Utan den hade jag dundrat in i väggen igen för länge sedan.

Just nu håller jag på att läsa Tagga ner! – Lagom bra föräldrar är bäst av min stora favorit Malin Alfvén. Till sin hjälp har hon Kristina Hofsten. Nu har jag bara läst halvvägs, men jag märker att vi faktiskt är rätt avslappnade föräldrar. Våra ungar är fortfarande små och jag tycker att de klarar sig bra utan aktiviteter efter förskolan. Visst kunde de gått på gympa eller simskola och de skulle säkert gilla Funky Kids, men vi hoppar det så länge. En lugn helg när vi faktiskt hinner umgås i lugn och ro, eller när de kan sitta själva och pilla med något i sitt rum, är mycket värt.

Den som varit hemma hos oss vet också att det där med yta inte är vår viktigaste prioritering. Den äldre generationen suckar inte sällan över vårt slarv, men faktum är att vi jobbar båda två och då får det perfekta hemmet stryka på foten. Det är väl egentligen där vår generation inte får ihop det. Det funkar inte att jobba heltid båda två och samtidigt ha ett perfekt hem, ett antal fritidsaktiviteter för både sig själv och sina barn och ett rikt socialt liv.

Vi prioriterar jämlikhet, har inga coola karriärer eller jobb som innebär en massa resor. Jag har visserligen ett kul projekt som jag arbetar med en dag i veckan, vilket betyder att jag jobbar hemma, inte att jag städar och fixar. Smartast hade det kanske varit att gå ner i tid båda två och prioritera våra barn ännu mer, men vi börjar med att umgås intensivt i Thailand under sex veckor i januari och februari. Det är också tid tillsammans som vi prioriterar rent ekonomiskt. Det blir inte mycket kläder eller dyra prylar och vi lägger inte så mycket på renoveringar som vi kanske borde.