När Helena och Helena började twittra om att läsa Lang i november/december blev jag sugen på att göra ett försök med deckardrottningen som jag faktiskt inte prövat. Jag var fortfarande rädd för att det skulle vara segt och dammigt, vilket förvärrades ännu mer då jag hämtade boken på biblioteket. Hem bar jag ett gammalt magasinerat exemplar av En skugga blott som var både slitet, tejpat och bränt. Hur skulle den här mossiga boken kunna ge mig något nu 2010?
Mycket skulle det visa sig.
När huvudpersonen Puck Bure kommer hem till sin lägenhet efter en resa finner hon en död kvinna i badkaret. Hennes man Eje är bortrest och verkar inte ha öppnat brevet som Puck skickat några dagar tidigare. Första tanken är att han kan ha någonting med den döda kvinnan att göra, men så illa är det inte. Däremot känner Puck vagt igen kvinnan och tror sig ha sett henne på Humanistiska Biblioteket, Hum B, vid Stureplan i Stockholm, där även Puck brukar arbeta med sin avhandling.
Puck kontaktar sin vän kriminalkommissarie Christer Wijk som börjar nysta i fallet. Den döda kvinnan visar sig vara Eva Clason, som mycket riktigt är på redan nämnda bibliotek ofta. Snart begränsas utredningen till ett antal individer som alla har en anknytning till Hum B och vi får följa ett gäng intressanta och udda personligheter som alla verkar ha i alla fall något skäl till att ta dö på stackars Eva. Det handlar om kärlek, svartsjuka, avundsjuka, pengar och faktiskt om Stagnelius. Just de litterära referenserna gör läsningen ännu trevligare.
Fortfarande förstår jag inte riktigt hur man kan läsa deckare flera gånger, men jag vill helt klart läsa fler böcker av Maria Lang och då gärna någon där Puck Bure figurerar. Hon är nämligen en förtjusande huvudperson och jag ursäktar till och med hennes längtan efter att få laga mat till sin man. Okej, om man lever på 50-talet och maken i fråga varit bortrest, men annars funkar sådana husmorsattacker inte för mig.
En skugga blott är en fantastisk pusseldeckare. Snyggt upplagd och en av de personer som läst boken innan hade nogsamt ringat in alla namn för att kunna följa med i uppräknanden av de misstänktas motiv och möjligheter att utföra mordet. Jag gillar att det faktiskt är en av personerna i denna begränsade grupp som är den skyldige då det bidrar till den smygande och kusliga stämning som genomsyrar boken. Någonstans på Hum B finns en mördare, ändå (eller kanske just därför) sitter Puck där och arbetar med sin avhandling som vanligt. Miljön är för övrigt helt magisk för ett biblioteksdjur som jag. Ett underbart gammalt hus med en massa skrymslen och vrån.
Ibland blir det lite väl mycket ”h*n kom på någonting som h*n inte riktigt tänkt på” och därefter en väntan på informationen, men det gör faktiskt inte mycket, då ledtrådar avslöjas riktigt snyggt. När Christer Wijk till slut avslöjar vem som faktiskt är skyldig och hur han kommit på det kan jag inte annat än imponeras. Jag hade nästan rätt, men inte riktigt och ni vet ju vad nära inte skjuter.
Nu kära Lang-älskare får ni guida mig vidare. Vilka böcker handlar om Puck Bure och vilka andra är läsvärda? Tror jag ska få min bibliotekarie att gräva lite mer i magasinet. Mysigt och trevligt börjar bli min melodi när det gäller deckare. Näst på tur står Dorothy Sayers, men först ska jag avsluta några halvlästa rackare som ligger här hemma och dräller.
Visst är den alldeles underbart mysig? Roligt att höra att du gillade den!
Angående detta med omläsning: jag kan förstå att det kan verka märkligt, detta ständiga omläsande av gamla mossiga pusseldeckare – men för mig (och även den andra Helena) är det mysfaktorn som gör det. Det trygga, invanda. Och så är de otroligt roliga tidsdokument, Langs tidiga deckare. Själv är jag så illa däran att jag samlar på utgåvor. Har t ex tre olika omslag till Mörkögda augustinatt. Mmm, jag vet, jag är skadad… Kanske handlar det om att Maria Lang för mig blev inkörsporten till läsande av vuxenböcker? Man ska inte underskatta nostalgi som drivkraft.
PS: Vill du ha tips på var du ska fortsätta i Langland? Just say the word…
Jag har flera gamla böcker av Maria Lang hemma. Läste henne förr. Och det är rätt så kul att hon håller fortfarande. Ja bra är hon.
Men vänta nu. Maria Lang/Dagmar Lange var väl aldrig gift? Var har du hittat den infon om Bure som hennes namn som gift? Min mamma är nämligen uppvuxen i Nora och träffade Lange flera gånger. Den bild hon har målat upp är av en rivig och rolig ungkarlstant med faiblesse för det mesta i alkoholväg. Känns som att jag inte borde ha kunnat missa ett giftermål…
/Maria Lang-nörden igen
Ett fall av skelning, hittar i alla fall inte informationen igen och ändrar inlägget bums.
Å vad kul att du gillade ”En skugga blott” (själv har jag inte hunnit läsa ut den för säkert tionde gången men till helgen så…). Det där med omläsningarna kan jag inte riktigt förklara men det är inte så mycket mordgåtan som relationerna man går tillbaka till tror jag. Sen underlättar det om man dessutom har dåligt minne. Den här gången vet jag faktiskt vem mördaren är från början men häpnadsväckande (och skrämmande) många gånger har jag lyckats förtränga det vid omläsning…
Puck-böckerna är bäst och om jag inte minns fel så är Puck med i ”Mördaren ljuger inte ensam” (bäst!), ”Farligt att förtära”, ”Inte fler mord”, ”Tragedi på en lantkyrkogård”, ”Se döden på dig väntar”, ”Mörkögda augustinatt” och ”Vår sång blir stum”. Rekommenderas kan också ”Kung liljekonvalje av dungen” men där är inte Puck med. Så det finns en del för dig och bibliotekarien att gräva fram 😉
Har läst en Maria Lang-bok för hundra år sedan men det var ingen Puck Bure bok och den lämnade tydligen inte så stora spår. Men de där Helenorna talar ju så varmt för henne, och nu gör tydligen också du det, kanske jag får göra ett försök jag också
De tre första som Helena nämner ovan är Langs första deckare o kom i en samlingsvolym för några år sedan, de är inte så svåra att få tag i med andra ord. Du skulle gärna fått låna av mig om jag inte lovat bort den redan igår.
Jag gillar att göra den där Tidsresan som både Lang o Trenter blir för mig
Vad kul att du gillade! Jag instämmer med Helena om att Puck-böckerna är bäst och jag kan lägga till ”En främmande man” där hon också är med. Den är dock inte en av hennes bästa, min favorit är ”Tragedi på en lantkyrkogård” och ”Mördaren ljuger inte ensam”. Utanför Puck- land finns också ”Vitklädd med ljus i hår”, lagom så här i vintertider! Om jag ska komma med några tvärtemot- tips så är inte ”Körsbär i november” och ”Ugglor i mossen” hennes bästa och rent generellt skrev hon bäst fram till mitten av 60- talet eller början på 70- talet.
Maria Lang känns länge sedan, är de som Agatha Christie tidlösa? För mig är de biblioteket på sent 70-tal…
Jag är inget Christie-fan, men Lang gillade jag. Kanske främst för universitets- och biblioteksmiljön som jag går igång på lite.
Du har fått en award från mig 🙂 http://bockerbockerbocker.blogspot.com/2010/11/cherry-on-top.html