I söndagens GP fanns en lång artikel om ord som triggar oss. En massa personer fanns på bild med sitt värsta ord nedplitat på ett vitt papper. Ord som alltså, grymt, överskattat, klockrent, OMG, fredagsmys och feminism.
Av dessa ord använder jag mer än gärna feminism och klockrent. Faktum är att jag älskar både feminism och klockrent. Grymt funkar sådär, liksom alltså. Överskattat har jag ingen åsikt om, men OMG skulle jag verkligen aldrig, och jag menar aldrig, använda. Men vad är det egentligen för fel med fredagsmys? Det är väl mysigt? Vi har måndagsmys och onsdagsmys också om vi känner för det. Mys kan vara att bara sitta i soffan hela familjen.
Så vad irriterar jag mig på?
Mitt värsta ord är liksom. Främst för att det är ett så fattigt ord som tillför absolut noll i en mening. Tvärtom gör detta förhatliga ord att vi aldrig lyckas beskriva något exakt.
Banbrytande är också ett synnerligen överanvänt ord. Hur många gånger har jag inte läst om filmer eller böcker som är banbrytande. Vad innebär det egentligen och hur många verk kan anses vara det?
Något av det värsta jag vet är när någon använder man i tid och otid. Niclas Alexandersson är helt galet förtjust i det ordet som många fotbollsspelare verkar gilla. Faktum är att väldigt få idrottsutövare verkar kunna stå för det de gör. Säg jag snälla, rara.
Jag håller också med den läsare som påpekat att triggar är ett tämligen irriterande ord. Eller det faktum att politiker överanvänder ordet värna.
Lars-Gunnar Andersson påminner oss om ord som i princip försvunnit. Ingen skulle längre använda ord som brandgult, kortbyxor eller t-tröja. Eller?
Brandgult är visserligen rätt så fint. Jag får en bild i huvudet av träd i höstskrud. Mycket finare än orange måste jag säga. Kanske ska börja använda brandgul?!
Använder alltid brandgult när jag är tvungen att skriva orange i neutrum…
Det första får svensk-lärare i gymnasiet sade var:
– Det finns inget som heter ”liksom”, ”vad-var-det-det-hette”… (det fanns en tredje som jag inte kommer ihåg!)
Sedan dess använder jag inte dessa ”ord” – typ liksom 🙂 (usch!)
Jag gillar ordet liksom i betydelsen såsom.
T-tröja vet jag ingen som använder, däremot brukar min pappa säga t-skjorta 🙂
I betydelsen såsom fungerar det helt klart bra, däremot är det som ogräs i många personers talspråk.
Min pappa säger förresten t-tröja.
Papporna upprätthåller det svenska språket 🙂
JA! Banbrytande är faktiskt ett otroligt överanvänt ord. Hur många banbrytande böcker och filmer kan det komma på ett år egentligen? Och musik, och forskning och politiska åsikter och…
Vad skönt att det inte bara är jag som avskyr ordet liksom. Det är ett vidrigt ord. Å andra sidan så har jag enormt svårt för fredagsmys som ord också. Det låter så… styltigt på något vis. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som stör mig egentligen, det låter bara oäkta. Sedan ska vi inte tala om alla dessa internetförkortningar (omg, lol, irl exempelvis) som letat sig in i talspråket. Jag har en vän som pratar så på riktigt, och jag vill skrika varenda gång jag hör det.
Fredagsmys innebär kanske ett tvång att ha det mysigt på beställning? Internetförkortningar funkar möjligen på internet, men det är knappt.
Jag tycker att folk överlag använder ordet ”tänk” som ett substantiv. Det är verkligen superirriterande, eftersom det i min värld inte säger nånting alls. Kontext är ett annat sånt ord som folk tycker om att använda utan att egentligen kunna relatera till det. Visst är det bra att folk experimenterar, men de får väldigt gärna ”rätta sig i ledet”…
Jag gilllar ordet liksom. Ibland i alla fall. Som i ”Visa från Roknäs”: ”Ty mitt hjärta ville liksom brista”
Jag har ett tvillingpar på jobbet som säger brandgult.
Säkert något deras pappa lärt dem. 😉