Finns det någon extra hypad och populär bok du INTE tyckte om och hur kände du dig när du postade din recension?
Så lyder frågan i Annikas sista bokbloggsjerka för i år. Jag gillar verkligen den här jerkan, men inte sällan är frågorna sådana att jag måste erkänna hur otroligt barnslig jag är. Jag slutar nämligen sällan läsa de riktigt hypade böckerna mitt i av rädsla för att missa något. Ibland finns känslan av att jag missat något kvar även efter det att jag faktiskt tagit mig igenom boken. Om jag verkligen inte fattar grejen så skriver jag självklart det i recensionen och jag har inga större problem med det heller. Nu när jag har så många bra böcker på tur försöker jag faktiskt undvika de hypade böcker jag inte tror att jag kommer att gilla för att slippa slösa bort värdefull lästid.
Så några konkreta exempel då på böcker som ”alla andra” verkar gilla och som jag inte förstår grejen med. Det tydligaste exemplet är nog Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap som alla verkar älska, men som jag inte såg storheten med alls. Så här skrev jag om den:
Läste just ut Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer och hjälp vilken tråkig bok det var. Satte en tvåa på den på Bok.nu men det var en väldigt svag sådan. Nu är jag visserligen inget fan av brevromaner, men den här var tråkig även jämfört med andra böcker i samma stil. Läste den egentligen mest för att titeln är så rolig, men det var väl det enda roliga i hela boken. Om den inte varit så lättläst hade jag inte läst ut den. Undvik!
Jag håller med dig när det gäller Guernsey-boken. Men så är inte brevromaner min grej heller…
Jag förstod inte heller grejen med det något ovanliga sällskapet. Jag hade dock inga problem att sluta mitt i då jag på senare tid har börjat pusha mig själv till att sluta ödsla energi på böcker som jag inte gillar.
Senast i raden är den extremt dåligt skrivna Strindbergs stjärna. Läs den inte!
Jag hoppas att du tar dig tid att även besvara bonusfrågan i veckans jerka …
Jag har svarat nästan likadant som du! Jag börjar också grubbla över om jag missat något. Dumt egentligen….
Jag har ju inte riktigt hittat hem när jag läst Vi måste prata om Kevin. Slutade faktiskt läsa den på engelska för jag hoppades att jag skulle storheten fatta bättre om jag läste den på svenska.
Vet inte riktigt vad det var som alla föll för. Men den är ju 5-6 år gammal och kanske var den typen av roman mer i ropet då.