På promenad med Håkan

Jag promenerade en timme runt Ruddalen med Håkan Nessers vinterprogram i lurarna. Har ni en timme över rekommenderar jag det verkligen. Både promenaden och Nesser. För mig som gillar både att resa och att läsa var innehållet en fullträff.

Förra gången jag lyssnade på honom var sommaren 2001, då han mest lät som en väldigt gnällig, äldre kollega. Inte alls njutbart. Nu talade han istället om New York och London, två städer där han bott i två år vardera. Han talade om alla vänner han träffat i New York och hur öppna människor var där. Han talade också om den handfull människor han lärt känna i London under lika lång tid. Jag gillar London, men skulle aldrig kunna bo där. New York har jag inte varit i, men jag drömmer om att komma dit. Nesser och hans fru började sin USA-vistelse med att göra ”the Loop” med husbil. 33 stater på 77 dagar. De började med att åka från New York norrut och följde sedan den norra gränsen, därefter söderut vid kusten, för att sedan korsa landets södra delar. Det låter som en riktigt häftig resa. Knappast med små barn, men kanske senare.

Nesser talade också om att läsa och konstaterade det vi redan vet, att de som läser mår bättre än de som inte gör det. Han menade också att skrivandet har mycket gemensamt med läsandet och att det krävs att du läser minst tusen böcker innan det är dags att skriva en. En hund att ta morgonpromenader är också bra och boken ska påbörjas på en torsdag. Detta som svar på den ständiga frågan ”vilka råd skulle du ge dem som vill bli författare?” Dumma frågor får dumma svar kanske, eller så är det precis så man ska göra. Vad vet jag som ännu inte skrivit någon bok.

Carmine Street dök upp i programmet och den senaste boken jag läste av Håkan Nesser var just den fantastiska Maskarna på Carmine Street. Trots sitt makabra tema fick den mig att längta ännu mer till New York.