För ett par månader sedan skrev jag ett inlägg om biografier och hur få av dem jag läser eller ens vill läsa. Jag gav också exempel på böcker jag absolut klarade mig utan. En av dem var En flickfotografs bekännelser av Bingo Rimér och Hugo Rehnberg.
Jag och min stor käft.
Dagen efter dök det upp en kommentar och ett mail från Bingo och ett erbjudande om ett exemplar av boken. Jag är som ni kanske vet barnsligt svag för utmaningar och tackade självklart ja till boken. Den kom några veckor senare med en trevlig hälsning i.
Egentligen har jag ingen relation till Bingo alls. Han har varit en något speedad och ibland rätt irriterande figur som snackat sex i tv. Någon gång har jag tänkt att han borde vara smartare än han visat med tanke på vad han faktiskt lyckats åstadkomma. Jag kan inte påstå att jag imponeras över foton på hel- eller halvnakna blondiner med silikontuttar, men ett namn har han helt klart gjort sig.
Bingo förresten. Var tvungen att googla fram hans riktiga namn, som är Björn och dessutom få bekräftat att vi faktiskt är ganska jämngamla. Jag tog studenten 1993, han 1994. Han fixade sina betyg med hjälp av stulna centralprov och drog till Stockholm för att med en beundransvärd frenesi tjata sig till en assistenttjänst.
Boken börjar på Bingos 30-årsfest, eller egentligen efter då han slås av hur absurt hans liv är. Rummet är fullt av brudar som kör en orgie och på dörren knackar hans inhyrda Mini-me och undrar var han ska sova.
Det finns något desperat i Bingos sätt att leva, samtidigt kan jag inte låta bli att beundra hans initiativförmåga och hans totala fokusering på att bli något stort. Kanske för att imponera på sin pappa, som förutspår att han ska misslyckas totalt i livet.
Det började med en gigantisk affisch på Anna Nicole Smith på pojkrummet. Därefter verkar hans liv varit fullt av blondiner. Tydligen har han upptäckt de flesta silikonbrudar som figurerat i diverse dokusåpor de senaste åren. Eller fel, ingt nu utan då Big Brother var som störst och Carolina Gynning stegade ut som vinnare. Hon är förresten en av all blondiner som figurerar i boken som jag faktiskt kan relatera till. En cool tjej som inte verkar ha förstått innebörden av ordet lagom. Bingo fotar dem alla, har sex med de flesta, bor med några och gifter sig i Las Vegas med en. Kärlekslivet som det beskrivs ger mig definitivt ångest. Bingo verkar tro att han inte är någonting utan några blondiner som bihang och i boken upprepas gång på gång hur oansenlig han är och hur förundrad han är över all uppmärksamhet.
Till slut kom då kärleken på riktigt. Ja, dottern Nova fanns så klart redan innan, men i Katrin finner den osäkre Bingo äntligen något riktigt. Jag hoppas i alla fall det då den taniga fotografen med de stora tänderna, som inte vill annat än att bli älskad, faktiskt lyckades väcka mina sympatier.
Så tack Bingo, du höll vad du lovade, det var en underhållande bok. Bättre språkligt än kändisbiografier brukar vara, men kanske lite väl mycket namedropping ibland. Boken är inte skriven för mig det är tydligt då den beskriver en värld som inte alls fascinerar mig. Många andra drömmer dock om att bli kända och då kan den säkert funka. Jag är glad att det inte är en enda lång glorifiering av kändislivet utan även innehåller en del kritik mot det och funderingar kring vad ett liv med sprit, droger och sex faktiskt kan innebära. Jag tycker fortfarande att jag hade rätt. Jag hade nämligen helt klart överlevt utan den här boken, men nu har jag läst den och jag överlevde även det.
Hm…Jag läste en artikel om honom i Filter för ett tag sedan och blev förbryllad. Kanske att man borde kolla in den där boken, fast NEJ jag vill inte! 🙂
Intressant att läsa dina åsikter. Jag var nog också inne på din linje om att jag skulle klara mig utan denna biografi. Skönt att slippa ännu en bok bland alla högar med böcker som väntar på att läsas… 😉
Fan va bra du är Linda!
Dina recensioner sticker ut. Med de är inlägget bevisar du än en gång att du är den bästa bokbloggerskan av alla bokbloggerskor (jag stött på).
Ha en fin måndag!
Men är det verkligen så illa ställt att Bingo är i så stort behov av att bli älskad att han till och med skickar signerade recensionsex till bokbloggerskor som uttryckt ett visst mått av misstänksamhet? I så fall är det så synd om Bingo att jag blir rörd ända in i själen.
Tror inte att det ska tolkas riktigt så ändå. Jag såg det mest som en kul grej och en ny värld att kliva in i ett litet tag. En värld jag gärna lämnade också visserligen.
Jag har heller inte haft något behov av att läsa boken, men efter att ha mött honom två gånger på olika bokhandlar där han har signerat böcker så kände jag att jag var tvungen att köpa en bok. Han var för trevlig som person för att jag skulle kunna säga nej två gånger. Dock fick den bli en julklapp till min kompis. =)
Man tackar.
För mig var det viktigt att även min bok hamnade på en så bra blogg. Tack för att du tog dig tid att faktiskt läsa boken. Syftet med boken är inte att vara djup. Det är inte ingen politisk manifestation.
Det är bara ren och skär underhållning ..
kram
Bingo
Underhållande, men inte bara väl? Tyckte nog att du undervärderar den då. Mitt mål är att det här ska vara en bokblogg med bredd och jag lägger gärna tid på att nå dit bland annat genom att skriva om din bok.