Vargarna tar över

Det är sommarlovet innan åttan och Jenny har en plan. Hon ska leva på en strikt diet hela sommaren och komma tillbaka till skolan så smal och snygg att alla kommer att älska henne. Aldrig mer ska hon bli vald nästan sist i gympan, aldrig mer ska någon viska att hon är för fet för att ha sex med. Medan hon passar sin perfekta systers dotter gör hon upp ett superschema.

Kanske är det matfixeringen och hennes allt mer ojämna humör som gör att hon får åka hem från systern i förtid, eller kanske är det inte hennes fel alls. Jenny har en tendens att tycka allt är hennes fel och att ingen tycker om henne. En osäkerhet från tonåren som jag känner igen, men jag tacklade inte min osäkerhet som Jenny gör. Jenny vill kontrollera sin kropp och på så sätt ta kontroll över sitt liv. Ibland frossar hon och spyr, men oftast lever hon på äpplen. Tre äpplen per dag. Trots detta förblir hon fet i sina egna ögon, medan andra ser en flicka som håller på att tyna bort.

I den vackra och världsvana Betty finner hon en själsfrände. Betty lär henne att rökning minskar hungerkänslorna och att frosseri måste planeras noggrant. Betty blir en förebild, men hon är mycket sjukare än Jenny förstått.

Decembergatans hungriga andar är Ulrika Lidbos debutbok och det är en bra sådan.  Ett omskrivet ämne, men en ovanligt nyansrik skildring av en hemsk sjukdom. Jenny är inte främst ett offer, hon är en del av en livsstil och Lidbo levererar inga pekpinnar, snarare ett krasst konstaterande att livet ofta är brutalare än man kan tänka sig.

En bra och ärlig ungdomsbok som förtjänar all uppmärksamhet den kan få. Jennys öde berörde mig och jag hoppas att vargarna lämnar henne till slut.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-02-16

Ännu en författare jag verkligen gillade och trots detta har jag inte läst bok nummer två. Ibland blir det verkligen inte av och jag vet inte alls varför.