Nyårslöften och jag går inte riktigt ihop. Bara det faktum att de kallas löften gör att jag sparkat bakut. Ingen idé att lova att jag ska börja träna, sluta äta godis eller något annat dumt. Kanske får jag ett ryck, kanske inte. Jag brukar rycka tag i det mesta när det går för långt, men nyårslöften, jag är skeptisk.
Dessutom är januari egentligen starten på året för mig, då jag lever enligt lärarkalendern och som Morrica så riktigt påpekar är det då så att året slutar och börjar någon gång vid midsommar. Då inleds den välbehövliga vilan som förhoppningsvis gör att energin finns i augusti.
Litterära målsättningar har jag redan satt upp och det här ska jag också försöka göra 2011:
1. Faktiskt läsa de där tolv nya författarna. Jättekul att så många andra hänger på! Jag har en taktik som jag tror kan funka, att läsa typ tio av dem redan i januari. Det är nämligen varken lästakten eller urvalet som brukar vara något problem i bokutmaningar, snarare uthålligheten. Jag går ut stenhård och dör efter några månader. Nu blir det kanske inte tio i januari, men många har jag tänkt.
2. Förena nytta med nöje mer. Jag behöver läsa en del i jobbet under året och måste betyder tvång vilket betyder att jag motvilligt läser böcker som faktiskt är riktigt bra. Det är dumt. I år ska jag njuta av dessa böcker och dessutom gratulera mig själv till ett väl utfört arbete. Vad jag ska läsa? Böcker som vi köpt in till vårt genusarbete (eller normkritiska arbete som vi kanske ska kalla det, då det inte är ett lika skrämmande ord) och engelskspråkig ungdomslitteratur. Tips emottages gärna.
3. Inte vara så jäkla plikttrogen och läsa ut böcker som jag inte gillar. Det är definitivt onödigt. Samtidigt måste jag då lära mig att hantera den irritation jag känner efteråt så fort boken omtalas positivt och jag undrar vad jag missat. Vem har sagt att livet ska vara lätt.
Jag har så svårt för att sluta läsa en dålig bok. Förstår inte varför. I teorin låter det ju vansinnigt att läsa alla de där dåliga sidorna när man inte måste, men i praktiken är det så svårt att lägga den ifrån sig. Jag tror det är en blandning av att jag är rädd att missa något och att jag vill kunna säga att jag läst boken. Vad tror du det beror på för dig?
Jag är definitivt rädd att missa något! Ibland handlar det nog om att vilja ha läst en bok, som du skriver. Sedan vet man ju aldrig om boken blir bra i slutet…
Precis! Tänk om de sista femtio sidorna i en 500-sidig bok är alldeles mind-blowing som kommer förändra hela läsupplevelsen. Inte för att det har hänt speciellt ofta… om någonsin?
Nej, visst är det löjligt att tänka så, men jag kan inte låta bli. Logik och bokläsning hör inte ihop…
Nej, jag menade inte mot dig. Jag menar att jag gör så. Jag håller med, logik och bokläsning är inte alltid de bästa av vänner 🙂
Jag tog det inte alls så, men visst är det lite löjligt?! 🙂
Vad bra, för det var inte så jag menade. Kan vara lite lurigt med skrivandet ibland, ibland blir man misstolkad.
Och jag håller helt med! Löjligt var ordet 🙂