Mr Rosenblum’s List or Friendly Guidence for the Aspiring Englishman av Natasha Solomons fick följa med mig hem från flygplatsen i Malaga då det självklart är otänkbart att flyga utan en extra bok i beredskap. Mest köpte jag den för det fina omslagets skull. Titeln däremot är lika omöjlig som The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society och böckerna har faktiskt vissa likheter utöver detta. Jag gillade inte potatisboken och jag hade väldigt svårt för Mr Rosenblum’s list inledningsvis. Det småputtriga och käcka gör mig mest irriterad och jag var på väg att ge upp paret Rosenblum helt. Nu har jag vanligen svårt att avbryta läsningen av tråkiga böcker och när jag nu haft den i ryggsäcken ända till Thailand var det bara att bita ihop och läsa vidare. Säga vad man vill om Jack Rosenblum, men han är verkligen ingen man som ger sig i första taget. Efter en sisådär 150 sidor börjar jag gilla honom och 50 sidor till räcker för att faktiskt få mig att börja uppskatta boken trots sin puttinuttighet och sitt riktigt jobbiga språk.
Vad handlar den då om? Om familjen Rosenblum som flyr från Berlin till London i slutet av 30-talet. De får då en lista med välmenande tips om hur man ska bli en perfekt engelsman. En lista som Jack Rosenblum lever efter helt och fullt. Hans fru Sadie är kanske inte lika imponerad av hans försök att bli brittisk, utan vill hellre minnas sitt ursprung och sin förlorade familj.
Jack Rosenblum startar en mattfabrik och gör stora pengar. Hans dröm är att spela golf och han söker medlemskap i så gott som alla golfklubbar i landet. Överallt får han svaret att det tyvärr är fullt och när ett fejkat brev där han utger sig för att vara en engelsk läkare ger honom ett positivt svar inser han att hans ursprung sätter käppar i hjulet för honom hur mycket han än försöker att dölja det.
Vad göra? Bygga en egen golfbana såklart! Jack köper en egendom i Dorset och övertalar Sadie att flytta med. Han ska bygga den bästa golfbanan i trakten och den ska invigas lagom till drottningens kröning. Nu går allt självklart inte så lätt som Jack trott, men hans kamp är intressant att följa.
Ännu mer gripande är det kanske att lära känna Sadie och hennes sorg som märks först då någon äter av det hon bakat. Lådan med fotona av hennes döda familj är det käraste hon äger och hennes judiska arv mycket viktigt. Det är synd att hon inte får mer utrymme i boken.
Så vad tyckte jag? Gillar du småsöta böcker om udda personligheter är det säkert en bok för dig. Jag tyckte bättre om den på slutet, men någon höjdare tycker jag inte att den var. Historien är söt, men svärtan för gömd. Språket är dessutom torrt och tråkigt vilket gör att det tar väldigt lång tid innan boken griper tag i mig. Däremot kan jag tänka mig att det skulle kunna bli en riktigt charmig film av den här historien.
Oj, nu fick du mig att tveka. Har satt den på min att-läsa-lista men nu är jag inte längre så säker. Den halkar ner mer än ett pinnhål kan jag säga.