Jag kallade Peter James första bok om Roy Grace för en superduperbra deckare och uppföljaren är ännu bättre. Liksom Levande begravd utspelar sig Ett snyggt lik i dubbelstaden Brighton-Hove och där hoppas jag att Grace håller sig kvar, trots hot om tvångsförflyttning av sin inte direkt charmiga chef. Lite irriterande att kvinnliga chefer ofta beskrivs som riktiga ragator, men det är väl också det enda jag har att klaga på när det gäller boken.
Det vackra liket är en juridikstuderande tjej som försvinner under eller efter en dejt. En man hittar en cd-skiva på tåget och klantigt nog stoppar han in den i sin dator (lite otroligt att någon skulle göra så kanske) och får då beskåda ett synnerligen brutalt mord. Ni anar kopplingen. Detta är i korthet historien och det mest spännande är egentligen inte vem som gjorde det utan snarare varför. Det är också spännande att följa de till synes lösa trådarna som alla visar sig höra ihop. Han är bra på det James, att knyta ihop en riktigt bra historia.
Tom Bryce som får cd-skivan i sin ägo är den vi får följa mest. Grabbarna som gjort skivan är nämligen inte direkt glada över att en obehörig person fått tag på den. De hotar att döda hans familj om Tom går till polisen, men trots detta bestämmer han sig för att göra det. Inte direkt lyckat ska det visa sig, men troligen nödvändigt.
Roy Grace jobbar på med sitt team och några av poliserna råkar lite illa ut. Grace själv klarar sig undan det värsta, men har fokus på lite annat än just sitt arbete. Han är nämligen förälskad för första gången sedan hans fru Sadie försvann på hans 30-årsdag. Hon är rättsläkare och kanske är det så att det krävs någon i nästan samma bransch för att förhållandet ska bli lyckligt. Det där att vara gift med en polis verkar minst sagt sådär och det är en och annan fru som gruffar då både kvällar, helger och nätter blir arbetstid.
Det är inte många som lyckas skriva så brutalt och äckligt som Peter James och samtidigt få till en mysig och trevlig sida av historien. Jag tycker verkligen om det sätt som han beskriver människor på, både poliser och andra. Alla karaktärer ner till minsta biroll levandegörs och det är definitivt en konst. En av dem jag älskar att hata är den otroligt fördomsfulle Norman Potting. Det här är helt klart en ny favoritförfattare och herr O hälsar att även han tyckte om boken.
Vi har grälat lite om vem som skulle passa som Roy Grace. Min favorit är Andrew Lincoln, men han är kanske i yngsta laget och dessutom fullt upptagen med att spela zombie vad det verkar. Herr O vill ha Colin Firth eller någon liknande, men jag är skeptisk. Här kan du läsa fler förslag.