Den 16 juni 2001 gifte vi oss i Karl Johanskyrkan i Majorna, Göteborg. Staden som fortfarande var i kaos efter kravallerna dagen innan. Det regnade när vi kom ut från kyrkan och vi har inga käcka uppställda bilder på släkten. Lite synd kan tyckas, nu när de gamla börjar försvinna. Efter en underbar fest och en avslappnad efterfest hemma hos oss kom vi i säng vid åttatiden.
Ett par dagar senare drog vi till Playa del Carmen i Mexiko. En resa som höll på att gå om intet då resebyrån, som jag länge hade svårt att åka med, hade avbokat resan utan att nämna det för oss. En vecka före avresan kom de på att det kanske vore bra att ringa. Behöver jag säga att vi var lagom förbannade? Allt löstes med reguljärbiljetter och vi kom iväg som planerat. Två veckors sol och bad och en dryg veckas rundtur på Yukátan i halvtaskiga bussar och prutande på ännu sämre spanska väntade. En suverän resa på många sätt.
Bästa ögonblicket? Soluppgång högst upp på Chichen Itza. Visserligen med darrande knän, men icke desto mindre fascinerad. En nästan folktom park i några timmar tills turistbussarna anlände.
Mest oväntade? Att jag nästan övertalades att dyka av en övervintrad pudelrockare från Kanada, som troligen är den mest seriösa dykinstruktör jag mött. Trots detta bangade jag till min nyblivne makes förtret.
Och läsningen då? Hundra år av ensamhet av Gabriel García Márquez läste jag passande och jag fattade inte alls grejen. Därefter har jag inte läst något av honom. Inte heller av Åsa Lantz, trots att jag älskade hennes Splitta nota.
Lättläst och mysig var Sushi for beginners som jag tycker är en av Marian Keyes bästa. Däremot var det bara maken som gillade Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi.