Nu ska vi diskutera allvarliga saker. Det handlar om hur man egentligen får behandla sina böcker. Om någon frågat mig innan jag började blogga huruvida hundöron är okej hade jag garanterat svarat att de är förkastliga och därmed förbjudna. Nu händer det att jag viker ett ibland för att komma ihåg ett synnerligen bra citat som jag vill ha med i min recension. Stryker under gör jag bara i kurslitteratur konstigt nog. Kanske för att det bara är när jag pluggar som jag sitter med pennan i handen. Däremot blir jag helt förstörd när jag ser någon som viker bak all lästa sidor, dvs viker boken dubbel så att hela pärmen bryts. Så kan man väl inte göra? Hur ska jag kunna njuta i min solstol när det sitter bokmisshandlare bredvid mig?
16 reaktioner på ”Vad får man göra med böcker?”
Kommentarer är stängda.
Jag tycker nog att man får göra som man vill med boken, under förutsättning att man äger den själv. Däremot avskyr jag att låna biblioteksböcker som någon har behandlat ovarsamt. Själv är jag dålig på att både anteckna och vika hundöron, men tänker att jag borde bli bättre på det. Just för att komma ihåg saker som jag vill minnas.
Egentligen har ju Boklusen rätt, att man får göra vad man vill bara det är ens egen bok, men jag förfasas faktiskt också lite när jag ser någon som bryter upp hela ryggen på en bok! Själv behandlar jag mina inbundna böcker så varligt att det på en del av dem knappt syns att de är lästa flera gånger om. Mina pocketböcker däremot kan få både hundöron och understrykningar, och kursböcker också (såvida det inte är väldigt fina inbundna böcker, typ Litteraturens historia i världen…) Jag gillar att ha fina böcker i bokhyllan, men samtidigt är det en viss charm med bland andra den Ringaren i Notre Dame jag haft sen jag var tretton och läst om och om tills ryggen är böjd och den är lite sliten i kanterna… Tål att diskuteras!
Jag försöker faktist bli bättre på att inte respektera ina böcker så väldigt. Jag älskar ju när jag kan se att jag verkligen läst en bok, att det finns anteckningar i osv. Men bara mina egna förstås. Jag avskyr när jag får tillbaka biblaböcker som knappt hänger ihop. Det handlar ju om att respektera nästa läsare.
Att bända upp böcker så de går sönder däremot har jag svårt för. Det gör allt lite ont även om jag i EGENTLIGEN tycker att man borde få göra som man vill med sina böcker.
Hundöron, brutna ryggar, fläckar, understrykningar, rivna sidor – you name it, and I approve of it.
Pumlor får man dock inte göra.
Vixx: Pumlor? Har aldrig hört talas om. Berätta mer!
Julgranskulor kan även kallas för pumlor.
Och det var efter att ha sett dessa julgranskulor av utrivna sidor ur böcker:
http://bokbabbel.blogspot.com/2010/12/litterar-julgran.html
som En bok om dagen hårdlanserade pumle-begreppet, till exempel här:
http://enbokomdagen.blogspot.com/2009/12/tavla-vinn-del-5-vinnare.html
(Jag tycker alltså att det är ett helgerån att riva sönder bra böcker och göra julgranskulor av dem. Och varför skulle man vilja göra julgranskulor av dåliga böcker??)
Är det vad som händer när man använder bacon som bokmärke?
Jodå, man får göra pumlor om man känner att man har lust med det. Och väskor. Eller anteckningsböcker. Bara lusten finns! Och kanske behovet. 😉
Jag ser det som barnmisshandel. Man får läsa, tolka och tycka hur man vill men att medvetet bryta ryggen på en bok innan man ens börjat läsa är som att aga sina barn på morgonen för dom kommer säkert att vara olydiga under dagen. Böcker kan inte försvara sig mot ryggbrytaren! Ryggar bryts och sidor får hundöron av mycket läsning och det är ok. Att göra det för att hitta en sida när det finns lappar, kvitton och prylar överallt som man kan använda som bokmärken är inte rätt.
Jag är inte så inskränkt att jag skulle påtvinga dig min syn på bokhantering men jag kan inte säga annat än att det gör ont i mig att se folk misshandla böcker.
@ Vix: Vad är Pumlor?
Ja du Vixx, det skulle kunna bli en bloggfejd av detta. Skönt att ni förstår mig Simon och Eli. Det gör ont att se de stackars böckerna bli misshandlade. Samtidigt kan jag bli lite trött på mig själv när jag stoppar in min hundrade lilla lapp i en bok. Det är lite svårhanterligt.
Jag jobbar för mycket för att hinna ha en bloggfejd med nån som har semester. 🙂
Nu ska ni väl inte bråka flickor om en så världslig sak som böcker – de är ju inte på liv och död eller? Men vad är nu pumlor? Semlor, ja tack men pumlor?
Pumla är vad julgranskulor heter, här i norr. Och då pratar vi riktigt långt norrut. Inte strax norr om Stockholm eller så. 😉
numera skriver jag upp bra sidonummer i början av boken 🙂
Eg er framleis imot ”hundöron”, eller eseløyre, som vi kallar det. Men eg er veldig glad i post-it-lappar, noko eg lærte meg å bruke då eg studerte litteratur, men som eg har tatt med meg inn i bloggeverda.
Eg skil også mellom pocket og innbundne bøker. Dei innbundne er eg meir forsiktig med.
Det är underbart när man skriver sådana här inlägg. Visar att det faktiskt är viktiga saker. 😉 Pumlor är jag helt klart för. Då kan jag intala mig att de är gjorda av meningslösa, kopierade A4-papper. När jag ser misshandel med egna ögon däremot…