Jo Nesbø nya bok Huvudjägarna är en fristående thriller om Roger Brown, en man som definitivt har stora problem. Han klarar sig inte riktigt på lönen han får som huvudjägare (låter hemskt löjligt att översätta headhunter förresten) och snor därför konst tillsammans med sin rätt så skumme kompanjon Kijkerud. Under första halvan av boken ska jag ärligt säga att jag mest blir förbannad Brown, som är dryg, självgod och dessutom borde vara nöjd med sitt liv. Istället ställer han till det för sig själv genom att ta en del mindre smarta beslut. Om du frågar Brown själv skulle han säkert skylla allt på Claes Greve, mannen som hans hustru Diana rekommenderat för posten som vd på företaget Pathfinder. Claes Greve ställer till Roger Browns liv och tvingar honom att ta till våldsamma metoder.
Jag känner mig lite som en kärring som inte fixar den här typen av böcker längre, men jag blir lite trött på att allt måste lösas med våld. Plus för att Brown i alla fall inte super ner sig. Någonstans efter halva boken börjar jag dock känna sympati för den lille mannen med det fluffiga håret. Det sker någonstans kring den läbbiga utedassekvensen då han verkligen når botten. Det blir liksom hela tiden värre än han tänkt sig och det går inte att låta bli att tycka synd om honom.
Det är en underhållande och fartfylld historia, det går det inte att komma ifrån och Nesbø har dessutom en rejält driv i språket som för handlingen framåt på ett virvlande sätt fram till det överraskande slutet. Jag längtar visserligen tillbaka till Harry Hole, som han var innan den totala kollapsen i förra sista?) boken, men det här är helt okej underhållning. Nu när jag vant mig vid Roger Brown kan jag till och med tänka mig att läsa mer om honom. Dessutom är det beundransvärt att Nesbø låter alla intäkter från boken gå till Harry Hole-stiftelsen vars pengar används för att motarbeta analfabetism i tredje världen. Så köp boken, om inte annat för en god sak. Jag borde skänka summan motsvarande bokpriset som tack för recensionsexemplaret. Går det?