Paris 2004

Det här var egentligen en väldigt kort resa på knappt en vecka, men den fick betydelse. Stor betydelse. Syrran pluggade i Paris och vi hälsade på under höstlovet. Det var fortfarande ganska varmt och skönt och vi kunde sitta ute om än med infravärme. Det hotell vi hade bokat visade sig vara stängt för renovering och vi blev hänvisade till ett annat hotell inte långt från Moulin Rouge mitt i porrkvarteren.

Nästan exakt nio månader senare föddes vårt första barn. Våren 2005 var inte min bästa tid i livet kan jag säga. Jag älskade knappast att vara gravid. Först illamående och sedan foglossningar. Vid påsklovet hade jag så ont att jag fick byta klassrum med en kollega. Tre våningar upp till varje lektion fungerade inte. Visserligen hade jag kunnat parkera mig vid min kateder, men toaletten låg två våningar ner och den behövde ja. Väldigt ofta.

Sista veckorna på terminen var jag stel och hysteriskt svullen. Mina fötter gick nästan inte i några skor och jag såg ut som en liten boll. Lagom till avslutningen var mitt blodtryck så högt att barnmorskan befarade havandeskapsförgiftning och jag fick order om att vara stilla. Ingen REM-konsert i Trädgårdsföreningen alltså. Istället låg jag och svor i en varm lägenhet. Och jag menar varm. Kommer ni ihåg de inledande veckorna av sommaren 2005? Det var svinvarmt!

Ungen var beräknad till den siste juli och jag vet inte hur varken jag eller maken skulle ha överlevt om det inte hade blivit förlossning några veckor tidigare. Den 1e3:e juli trotsade jag alla promenadförbud och vankade runt hos en kompis. På kvällen gick vattnet. Ingen vansinnessplash, men helt klart mycket vatten. Vi åkte hem till Majorna och jag körde en maratontitt av Grey’s Anatomy under natten då jag hade svårt att sova. På morgonen åkte vi till KKÖ och jag undersöktes av en barsk donna som menade att vattnet inte alls hade gått, utan att det nog var en flytning eller något.

Behöver jag säga att jag svor. Klart det inte var någon jäkla flytning. Jag fick jordens största binda och stränga order om att promenera och sedan komma och visa upp att det verkligen var fostervatten som läckte.

Det var tidigt på morgonen den 14 juli och visst hade det varit jul om det parisgjorda barnet kom ut på Frankrikes nationaldag. Alltså knatade vi runt Skatås. Jag svor oavbrutet över idiotiska barnmorskor, min tjocka mage och mina groteskt svullna fötter.

Tillbaka på KKÖ visade det sig så klart att jag hade rätt. Snart dags för barn alltså. Nu visade det sig att de små värkar jag haft under dagen knappast var de värkar som komma skulle och det dröjde tills 04.30 innan vår mini-son på 2430g och endast 46cm lång kikade ut.

Sedan gick sommaren och hösten och min läslista var pinsamt kort när jag summerade läsningen i december.

Vad läste jag då?

Inte ens jag är så nördig att jag kommer ihåg vad jag läste den där veckan i Paris. Däremot vet jag att den bok jag var mitt i när sonen kom var The distance between us av Maggie O’Farrell som jag faktiskt lyckades läsa ut. Därefter läste jag bara 6 böcker, varav Så överlever du ditt första år som mamma var en. Däremot såg jag grymt mycket tv-serier. Bästa boken sommaren 2005, som förresten byttes till en ganska regnig sådan under min första natt på BB, var Lasermannen av Gellert Tamas