När jag läste Elizabeth Gilberts bok Lyckan, kärleken och meningen med livet, var jag inte jätteimponerad. Däremot visade det sig att det var en bok som stannar kvar. Den svenska titeln däremot är en katastrof och har dessutom helt missat originaltitelns syfte. Varför krångla till det? Eat, pray love beskriver med tre ord syftet med resorna till tre länder. Tre egoländer på i, I. Italien, Indien och Indonesien.
Filmen lyckas inte riktigt förmedla den desperation som Elizabeth beskriver i boken och därför är det inte lika glasklart varför hon egentligen reser. Visst, hon lämnar en man och vill hitta sig själv, men helt trovärdigt är det inte.
Däremot gillar jag resan till Italien bättre i filmen än i boken. Här har också Tuva Novotny en liten roll som den svenska Sofi. Vikthysterin visas på ett ganska roligt sätt, även om jag helst hade sluppit den helt. Det är dock en varm del av filmen som utspelar sig i pizzalandet.
Liksom i boken gillar jag resan till Indien bäst. Dit reser Liz för att meditera och träffa en berömd guru, som ironiskt nog är på resa till New York. Där finns dock Richard från Texas som är min absoluta favorit, väl spelad av Richard Jenkins.Underbara Richard, som har en hel del problem att ta tag i.
Och så Bali. Nja, det är här det spårar ur. Romantiskt i överkant helt klart.
Boken i sig är amerikanskt smetig, men filmen är verkligen Hollywoodfilm när den är som smörigast. Feel-good, definitivt, men det finns bättre. Jag brukar älska Julia Roberts, men den här rollen är inte för henne. Det hade behövts någon mer nedtonad. Det här blir Notting Hill på resa och det funkar inte riktigt.
Okej om du vill slå ihjäl ett par timmar, men inte mer. Något av en besvikelse skulle jag säga.
Filmen var för lång..
Jag såg också den nyligen. Blev väldigt fäst vid boken, även om den var överdrivet klämkäckt skriven… Men filmen var ju KATASTROF! Det hände ju ingenting? Urfjantig film. Inte ens värd att slå ihjäl timmar med 🙂
/Agnes