Nu måste ni hjälpa mig. Jag har just börjat läsa Mord.net av Butler & Öhrlund som jag bytte till mig i förra hotellets byteshylla. Jag har läst runt 60 sidor och håller på att bli vansinnig. Det är verkligen en språklig katastrof. Personbeskrivningarna är stereotypa och dessutom inte alls integrerade i texten. Upprepningarna är många, ordvalen komiska i sitt försök att vara seriösa, dialogerna helt otroliga. Kanske det sämsta språket jag stött på i en svensk deckare och det säger en del. Liza Marklund framstår som rena nobelpristagaren i jämförelse.
Låt mig ge några exempel:
Bondi slog sig ner, vinkade till sig bartendern, beställde vin till sig och Angela van der Wijk. Han pekade mot det uppslagna programmet igen. “Det verkar bli hektiska dagar det här.”
“Ja, verkligen.” Angela läste högt:
“Konferensens syfte är att ge en bred översikt över hur den internationella brottsligheten förändrats i allt snabbare takt under de senaste åren […]”
Sedan läser hon vidare i tio rader till, Angela van der Wijk. Finns det inte något smidigare sätt att berätta vad konferensen syftar till? Och måste de kalla alla vid för- och efternamn? Okej att det är bra att vara tydlig, men det blir nästan löjligt.
Jacob, Hector och Vladimir hade av en tillfällighet hamnat vid bordet bredvid Angela van der Wijk och Silvio Bondi. Samtalet hade så småningom glidit in på mord.
“Jag läste i The Times på vägen hit att den engelska polisen har noterat en kraftig ökning av oförklarliga mord under det senaste året”, sa Jacob. “Och vi har haft en serie mord där vi inte hittar vare sig motiv eller gärningsman. Det enda gemensamma verkar vara tillvägagångssättet[…]
Och så fortsätter han i flera rader till. Vem pratar så i verkligheten och vem skulle orka lyssna på någon som gjorde det?
Svaren på monologen?
“Vad säger du?” utbrast Silvio Bondi (osv. osv.)“Intressant att du tar upp det.” Angela van der Wijk rynkade pannan.
Och därefter kör hon en egen monolog på sisådär en halvsida, endast avbrutet av ett “Angela fortsatte”.
Men Jacob Colt kunde inte riktigt slappna av efter vad han läst i The Times och hört vad Angela van der Wijk och Silvio Bondi berättat. Många mord. Liknande mord. Samma tillvägagångssätt. Inga motiv. Inga mördare.
Och lite skoluppsats:
På kvällen gick Jacob, Hector, Vladimir, Angela och Silvio tillsammans till en indisk restaurang.
Och några sidor senare:
En timme senare träffades Jacob, Vladimir, Angela, Hector och Silvio i hotellbaren för en drink före middagen.
Och så slutligen, efter en rad rejält stereotypa sekvenser:
Nästa kväll träffades de fem kollegorna åter i hotellets bar och diskuterade dagens upplevelser över en drink. Jacob betraktade Angela van der Wijk i smyg. Han hade redan från början funnit henne attraktiv, men i kväll var hon vackrare än någonsin. Det mörka, glansiga håret svallade över axlarna och utgjorde en slående kontrast mot den vackra, åtsittande, vinröda sidenklänning hon bar.
“Nå, Angela”, sa Jacob, “hur många shoppingkassar blev det i dag?”
“Fler än jag kan få ner i resväskan i alla fall. Och innehållet i en av dem har jag faktiskt på mig, om herrarna inte lagt märke till det tidigare.”
Varför jag ens tvekar att sluta läsa? Jag har en bok kvar förutom Mord.net och byteshyllan på det här hotellet innehåller bara böcker på finska och tyska. Dessurom finns det ett men, historien om själva brottet verkar intressant. Frågan är dock om intrigen är så bra att jag glömmer bort det minst sagt taffliga språket?
Du får bita i det sura äpplet och gå och köpa en engelsk tidning eller pocket. Livet är för kort för dåliga böcker. Eller så får du bara läsa och skratta åt eländet ; )
Lär dig tyska är mitt råd. Eller lär dig nån av de lästa böckerna utantill.
hihi, översättningsmaskiner funkar dåligt 🙂
Som jag minns det var språket värst i början… men det kan ju vara som jag vande mig. Intrigmässigt var det rätt ok och jag hade inga problem att läsa ut den. Kommer knappast läsa något mer av författaren dock.