Egentligen är Kafka på stranden en bok jag hade kunnat plocka en rad citat från, men det här fastnade jag mest för.
“Fröken Saeki är…hur ska jag säga…”, säger Oshima och letar för en gångs skull efter ett ord, “en ovanlig människa.”
“Ovanlig?”
“Enkelt uttryckt ser hon lite annorlunda på saker och ting.”
Jag nickar. Men jag har ingen aning om vad det egentligen innebär.
“Innebär det att hon är lite speciell?”
Oshima skakade på huvudet. “Nej, då är jag förmodligen mer ‘speciell’ än hon. Nej, det är snarare så att hon inte bryr sig om konventioner.”
Jag har fortfarande svårt att förstå skillnaden mellan en person som är ovanlig och speciell. Men jag inser att det inte är läge att fråga mer. I alla fall inte just nu.
Jag har funderat en del på det här med skillnaden. Vem är ovanlig och vem är speciell? Ovanlig är oftare positivt för mig än speciellt. Någon som är speciell kan visserligen vara speciellt viktig, men oftare speciell i betydelsen konstig. Något som smakar speciellt är snarare äckligt än spännande. Någon som är ovanlig är mer unik än knäpp. Jag skulle definitivt använda ovanlig för att beskriva fröken Saeki, men hennes annorlunda beteende skulle också kunna få mig att tycka att hon är speciell. Hon verkar dock ha en ganska vanlig utsida, men en ovanlig insida.
Hur använder du orden?