Vem är den utstötte?

Sadie Jones bok Den utstötte berättar om Lewis. När vi möter honom första gången är han på väg hem efter att ha avtjänat ett fängelsestraff. Han är 19 år, men definitivt inget barn. Självklart vill jag veta vad han gjort, men för att få det måste vi vänta ett tag. Istället tas vi tillbaka till Lewis barndom och får möta den nioårige pojken som lever med sin mamma som han älskar över allt annat.

När pappa Gilbert 1945 kommer tillbaka från kriget förändras emellertid allt. Den stele mannen vet inte alls hur han ska behandla sin son och skulle helst leva ensam med sin fru. Lewis stöts undan och lever bara upp då hans pappa inte finns i närheten.Redan då är han den utstötte. Den som är i vägen. Den som möjligen får synas, men definitivt inte höras. Långa perioder är Lewis dessutom iväg på internatskola och även där är han utanför.

Lewis och hans mamma har en mycket speciell relation. Hon älskar honom och hittar alltid på roliga saker.  På en av deras utflykter händer en fruktansvärd olycka. Elizabeth dyker ner i vattnet för att försöka få upp ett roder, men kommer aldrig upp. Lewis, som då bara är tio år försöker rädda henne, men misslyckas. Är det kanske hans fel att hon dör? Fadern antyder det.

När modern dör försöker Lewis hitta trygghet hos andra runt omkring. Hos hushållerskan Jane får han lite respons, men hans far klarar inte ens i denna svåra situation av att stötta och älska sin son. Någonstans inleds här Lewis väg från pojke till brottsling. Han blir den utstötte på så många plan.

Gilbert träffar snart en ny, ung fru – Alice. Hon gör sitt bästa och vill verkligen att Lewis ska älska henne. Hon försöker så mycket att det gör ont att bara läsa om det. Ont gör det också att hon inte lyckas. Därmed är även hon på många sätt den utstötte.

En annan familj är också viktig för historien nämligen familjen Carmichael. Fadern i familjen är Gilberts chef och familjen är respekterad. De två döttrarna blir en viktig del av berättelsen och deras liv är inte mycket bättre än Lewis.

Den utstötte är näst intill nattsvart. Elizabeth sjuder av liv, men är knappast lycklig. Ingen är lycklig. Allt känns ibland hopplöst och vore det inte för Kit Carmichael hade det säkert förblivit så. Jag tycker så mycket om Kit och är verkligen glad att hon finns som en del av det samhälle som inte vill veta av Lewis och därmed också i hans liv.

Lewis ja, en liten, osäker pojke som behandlas utan både respekt och kärlek och antar skepnaden av ett monster. En udda och olycklig figur som inte älskas av någon. Det är en fruktansvärd berättelse som Sadie Jones bjuder oss på, men det finns visst hopp. Tack vare denna strimma ljus går det att läsa boken utan att helt gå sönder. Det är en bra bok, men jag råder dig att ha en riktigt lättsam och rolig bok till hands att läsa efteråt.